Hello my new home…

Allvarligt, hur fint?
Bilden hittade jag på den här bloggen, lägenheten tillhör Vanessa Bruno och ligger så klart i Paris.
Hello my new home…

Allvarligt, hur fint?
Bilden hittade jag på den här bloggen, lägenheten tillhör Vanessa Bruno och ligger så klart i Paris.
Vi grillade i kvällssolen hos karin ute på Djurön.









Hemskt fin kväll! Så skönt att ni har körkort vänner, nu kan det bli fler kvällar som dessa!
Nää! Jag vet, inget mer randigt. Det borde vara min nya regel.
Men den här såg så fin och sommar-kväll-på-stranden-i-skåne-aktig ut…

Eller liksom, varför inte med lite blekrosa ränder? Åååh!
Förresten, det finns vissa saker jag irriterar mig på, tillexempel när man skriver ”åå” för mycket, det låter så töntigt. Men nu har det uppstått ett problem, när jag skriver ”åh” så menar jag ett kort ljud, ungefär som ”wow!” och när jag skriver med många å fast med h på slutet så är det mer ett frusterad ”ååh” lite som ”ååwrh”. Förstår ni skillnaden?
Klart ni gör.
Förresten, vad tycker ni om Salems nya platta? Jag fattar inte riktigt grejen?
Men Astronaut är ju underbar!
Ps ränderna är också från Gina…
Salut!
… perfekta blommiga sommarklänningen har börjat.
Ja när jag tänker efter brukar det nog bli en blommig klänning per sommar, haha!
I vilket fall, vi börjar med två stycken från Gina Tricot:


Trevliga!


(bilder stulna av Eddie)
Och vad vill jag säga med det här inlägget?
Mest att jag har en snygg man…
Och så vill jag bara berätta att jag har pluggat franska sedan 07.30 ungefär
(gick och la mig fem timmar tidigare, bra Linn) så nu måste den här nedrans
franska redovisningen gå vägen.
Hehehe, anledningen till att jag gör den nu medan alla andra gjorde den innan jul?
Min hjärna klarade inte av att tänka då,
den var helt full med tankar på den ovannämnda mannen.
Titt så fint jag lyckades knyta ihop det på slutet!
Detta är min absoluta favoritfärg!




Bilder: Tracy Kendall, Boligmagasinet, decor8, Sköna Hem
… skulle jag inte ha något emot om det såg ut ungefär så här.









Tydligen kommer jag ha mycket pengar och köpa allt på Svenskt Tenn.
Vilket jag faktiskt inte har något emot.
Det här fick mig inte bara att gråta, utan också att minnas min morfars små ljud.
Han andades in väldigt snabbt, ungefär som att han var snorig. Jag saknar de ljuden.
Vi får inte glömma att njuta av varandra vänner, livet på den här jorden varar inte för evigt.