Jaha, det verkar som att dagen kommer i vilket fall. Dagen då allting tar slut, eller då allting börjar om man väljer att vara optimistisk. Och det är väl det man ska vara kvällen innan man tar studenten och man sitter här med ett betyg jag faktiskt kan vara stolt över. Men faktum är att det inte känns så mycket. Jag har antagligen inte insett vad som håller på att hända. Pratade just med Karin i telefonen, vi verkar känna ungefär lika dant.

”Nae du, hur hamnade vi här?”sa hon, och ”Det känns inte så mycket.. just nu funderar jag mest på var jag ska hitta en vattenfast penna till mössan”.
Haha, ja har vi någon sådan penna? Det är ju enklare att klura på sådana problem och försöka förtränga det som verkligen bekymrar oss studenter just nu, nämligen: Vad i hela världen ska jag göra med mitt liv?!

Men det är lugnt, alla dörrar är öppna och jag litar faktiskt på att Gud har koll. Det kommer gå bra, hör ni det alla 90:or där ute? Det kommer gå bra.

Såhär såg jag för övrigt ut på lärarmiddagen.
20-talslugg!

Jag har kort hår!!

Idag känner jag mig fransk. Därför läser jag en bok av en fransk författare, lyssnar på fransk musik och har en randig tröja på mig (ja, en lika dan som alla 14-åriga flickor har på sig men vem orkar bry sig?)

I morgon blir jag dock ännu mer fransk! Heheheh, så sluuuug!

Kul att jag helt omedvetet nynnar en liten halvfalsk stämma!

”Du tror ju bara på Gud för att du är svag och feg”
- som att jag väljer att tro bara för att jag är svag och inte vågar något annat? Snälla någon, hur mycket mod tror ni inte att det krävs för en att våga släppa taget, våga vara svag och låta någon annan, som man faktiskt inte riktigt kan se med blotta ögat, ta kontroll över ens liv? Nej som så många andra saker i den kristna tron så är detta väldigt paradoxalt. För att bli stark måste jag våga bli svag. Men när jag väl vågar, då känner jag mig så otroligt stark, för samma styrka som en gång vann över döden, finns då i mig.

Och förresten, väljer att tro på Gud. Jag har försökt, flera gånger, att inte tro. Det går inte.

Jag dömer ingen kära läsare, jag vill bara försöka berätta vad det innebär för mig, att tro på Jesus.

Jag vet, det är radikalt för att komma från en svensk, kanske nästan lite obekvämt?

Det här var ju faktiskt ett av de finaste bröllopen jag sett på länge!

Hittade det här huset genom Desire to Inspire. Hela huset är som en enda färgexplosion, men speciellt gillar jag tvättstugan!

Jag menar, vem vill inte tvätta om det ser ut sådär?!
Faktumet att de valde mintgrönt som färg på fasaden är ju också väldigt charmigt!