Nä hörrni nu när jag läste alla kommentarer på det här inlägget började jag gråta.
Jag är så fruktansvärt trött på alla fördomar och missuppfattningar om Gud att jag blir galen.
VEM har sagt att allting ska vara logiskt? VEM!?
VARFÖR är det omöjligt att Jesus har gått på vattnet? Om Gud har skapat hela jorden klarar han väl av att bryta mot de naturlagar han själv uppfann?
HUR ska jag kunna förklara för människor att det faktiskt inte behövs några bevis för mig. Allt finns i mitt hjärta, det är bara tro. Det är inte svårt att tro, det är bara att göra det.
Vänner, när jag ber, då svarar Gud.
Det är verklighet, inte bara en fin liten livsåskådning som lär mig att jag ska älska mina fiender. Det fungerar!
Gråter gör jag för att det ibland bara känns så hopplöst, kommer andra människor i det här landet någonsin få lära känna Honom som älskar dem högre än något annat. Eller är den här världens logiska och resonabla tänkande i vägen?
Men samtidigt vet jag så många människor som har gått från att inte tro alls till att kasta sig i Hans öppna famn.
Det går.
Det känns bara lite tungt i kväll.
