Som solglans över bråddjupa vatten
har jag smekts liksom av en osynlig hand
Som stjärnfall på himlen om natten
har jag fyllts av tillvarons mening ibland
När min kropp har darrat
och piskats av ångest
bakom galler som fruktan har stängt
har som låsta dörrar förunderligt öppnats
och murar har oväntat sprängts.
Djup ropar till djup, ropar till djup
Plötsligt fanns där min Gud
Som utsikt från en svindlande bergstopp
Har helt plötsligt livet öppnats upp igen
När luften klarnat efter ett åskregn
har jag tackat för synen allt ordnade sig
När vart hjärtslag pumpat som ett knytnävsslag
dödens ängel har fyllt mig med skräck
har så slussarna förunderligt öppnats
och rädslan har oväntat släppt
Djup ropar till djup, ropar till djup
Plötsligt fanns där min Gud
Som vandraren i ett väglöst landskap
har jag sökt dens ögon vars namn jag ej vet
I blicken från en människa jag älskar
har jag funnit mig själv i en djup tacksamhet
När jag vilset vandrat mig uttrött i cirklar
bakom galler som fruktan har stängt
har som låsta dörrar förunderligt öppnats
och undret har oväntat hänt.
Djup ropar till djup, ropar till djup
Plötsligt fanns där min Gud.
Plötsligt fanns där min Gud.
(bilder tagna av mig, Sara och Alex, texten är Ingmar Johanssons Djup ropar till djup)
