Med tanke på hur provocerande det här inlägget var, är jag beredd på att även detta kommer röra till en del tankar. Men det kan vara nyttigt ibland!

Ett av argumenten som kom upp bland kommentarerna var ”När Gud svarar, när du känner den där känslan av upprymdhet att ”Gud är i dig”, vet du vad det kallas? Det kallas extas. Det går att mäta i maskiner. Det går att se din Gud i maskiner. Det är en naturlig process som alla människor kan känna.”

Den här typen av åsikt stöter man ju på hela tiden. Det är inte något nytt och jag förstår mycket väl tanken! Men om man nu kan mäta den där känslan man ibland får när man ber, är det ett argument mot Gud eller för? (bara tanken att argumentera om Gud är för mig obegriplig men tydligen sitter jag här i skrivande stund och gör det) Man kan alltså mäta extas, GREAT det går till och med att bevisa att jag faktiskt känner någonting. Fint. Det är väl självklart att när man känner någonting så kan man förklara det rent vetenskapligt genom att beskriva vad som händer i hjärnan och kroppen. Men gör det de där känslorna mindre värda? Jag är kär i Lukas, bara jag ser honom fylls jag av glädje och vill krama och pussa på honom, man kan mäta det i en maskin. Betyder det att min kärlek till honom inte finns?

Alltså, vetenskapen får gärna förklara för mig vad det är som händer och hur det händer i min hjärna. Men vetenskapen kan aldrig förklara varför.

VARFÖR händer det där? Varför känner jag så? Annars betyder ju faktiskt ingenting någonting. Kärlek existerar inte. Det är bara enzymer som reagerar på olika sätt i hjärnan. (men fortfarande; varför?)

Vi drar ner detta på en MYCKET enkel nivå:
Du ser en tårta stå på ett bord. Du smakar på tårtan, du börjar utforska tårtans innehåll (för den smakade så otroligt gott). Till slut har du fastslagit vilka ingredienserna är ner till minsta atom, hur länge tårtbotten var i ugnen och i vilken ordning allting gjordes för att resultatet skulle bli denna magnifika tårta. Men en fråga kvarstår: Varför gjorde någon den här tårtan? Vad är tanken bakom den och varför finns den till? Och det enda sättet att få reda på det är ju faktiskt att leta reda på personen som har bakat tårtan, som har skapat den.

Hur, när och med vad kom jorden till? Vetenskapen har svaret.
Varför finns vi till? Fråga skaparen.

Sedan gillar jag slutet på kommentaren ”Det är en naturlig process som alla människor kan känna”
Där håller jag med till fullo.

Hoppas jag inte upprör någon för mycket, jag vill bara förklara hur jag tänker.
God natt!