Om att vinna världen och förlora sig själv
Jag önskar att jag kunde förklara det jag grubblar på.
Jag har försökt skriva det här inlägget förut men… Det är för svårt.
Du vet hur det känns när du vill något, men har en kuslig känsla av att det inte är rätt.
Ibland känns allt så för mig. Eller inte allt, men mycket.
Ungefär allt som jag visar på den här bloggen känns så.
Alla klänningar, alla foton, alla skor och allt som är rosa.
Jag är rädd.
Rädd för att jag ska luras in i en pastellfärgad värld som glittrar och förlora mig själv.
Jag försöker intala mig själv att eftersom jag vet att jag har lätt för att fastna i alla klänningar, alla foton, alla skor och allt som är rosa, så är det lugnt. Jag har koll på läget.
Men saken är den, att jag vet inte om det räcker.
Jag vet inte om jag kan leva på det här sättet och samtidigt känna att jag är ärlig.
Och jag är rädd för att skriva det här så att alla kan läsa för imorgon när jag vaknar kanske jag är där igen.
Imorgon kanske jag vill skriva om den jättefina klänningen jag hittade i en tidning idag.
Men jag tänker, att det är lika bra att jag är ärlig.
För jag vill inte vara ännu en bloggerska som får det att verka som att det inte finns mer att få i världen än framgång och skönhet.
Så jag säger det nu, jag tror det finns mer, något annat, som till ytan inte verkar lika attraktivt.
Och jag är inte nöjd med en del saker i mitt liv för jag tror helt enkelt inte att det är så här vi var menade att leva.
Jag är inte nöjd med att mitt bekväma liv sker på bekostnad av andras välmående.
Jag är inte nöjd med att jag lägger det mesta av mina pengar på kläder och prylar.
Jag är inte nöjd med att så mycket i mitt liv går åt till att samla skatter på jorden, som kommer ätas upp av mal och mask en dag.
Jag vill ju samla skatter i himlen.
Kanske kommer det märkas här, (på ett sätt har det nog redan gjort det för jag bloggar allt mer sällan) kanske kommer det inte märkas alls.
Men nu vet ni.
precis så känner jag med.
Det är väldigt skönt att veta att vi är flera…
allt det du har skrivit om finns ständigt inom mig. jag är också så. jag ÄLSKAR klänningar och hela tiden känns det som att jag älskar klänningar och allt det där mer än vad jag borde. (bara som t.ex. så haha, har jag redan planerat att min bröllopsklänning ska se nästan ut som den första bilden på bröllopsklänningarna du la ut för ett tag sedan, det bestämde jag för ett bra tag sen, snacka om att jag blev överraskad då du la upp en bild som såg ut typ som den jag haft i mina tankar!!) hela tiden känner jag att jag motsäger mig själv och allt jag egentligen tycker och står för. i längden är det inte värt det. samtidigt så tror jag att det kan vara rätt om man gör det på rätt sätt. hur det sättet är vet jag inte riktigt än. men på något sätt borde det gå. att Gud kan använda det vi tycker om till något. fast för det mesta är jag kluven, hur ska man få ihop det?!
Jag vet inte?! Jag tänker precis lika dant. Han måste ju kunna använda det på något sätt? Han är ju liksom Gud…
Jag känner äckligt igen mig.
Mmm jag har tänkt att du nog gör det. Vi borde fika och filosofera över detta någon gång?
Jag tror inte du ska döma dig själv för hårt. Fast samtidigt ska man aldrig leva i en lögn. Att ljuga behöver inte bara betyda att man talar osanning, utan stå för det man gör. Att vara ärlig mot sig själv är det viktigaste. Först då tror jag att man kan vara lycklig på riktigt.
Sant så sant!
Jättebra skrivet kusin. Inte lätt att veta hur man ska leva livet på ett bra sätt. Men man kan ju inte mer än att göra sitt bästa. Att ha insikt är väl i alla fall ett steg på vägen…
ps, välkomna till Örebro på fredag!
Din viktigt-kategori är så klok Linn.
[...] Nu får ni inte missförstå mig, jag tror inte att Gud missunnar oss det där. Han vill att vi ska må bra. Men ibland undrar jag om det verkligen i långa loppet leder till att vi mår bra? Förra våren skrev jag lite om det här. [...]