Arkiv för 14 augusti, 2011

Precis hemkommen från en kristen festival vid namn Frizon och det är dags att skriva ner veckans tanken om att vara kristen.

Årets tema på Frizon var Fred – på blodigt allvar. Naturligtvis väcktes en massa tankar så varför inte börja där.

För att göra en lång historia kort: Gud skapar världen, allt är gott. Gud är kärlek och kan där med inte tvinga någon att älska eller välja honom. Valet finns, i form av ett träd med frukt. Det var inget magiskt med just det äpplet Eva åt, det var valet bakom som spelade roll. Det här valet har vi varje dag, flera gånger. Vi valde bort Gud (och jag skriver vi för man kan inte skylla på ett stackars ungt par för Gud vet hur många år sedan när jag faktiskt väljer bort kärleken hur många gånger som helst på en dag). I och med detta val kommer ondskan in i världen. Den sprider sig som en cancertumör och infiltrerar hela den vackra skapelsen, människor, växter och djur.

Och där var vi. Där hade vi ofreden. Vad gör Gud? Jo, i form av sin son kommer han själv ner till oss, blir en av oss och lever med oss. Han, skaparen, ödmjukar sig och blir en del av skapelsen. Offrar sig själv och tar i och med det vår plats, all vår ondska tar han och bär med sig in i döden. Men ni kan nog storyn, han gör det omöjliga och uppstår. Innan han försvinner härifrån igen skickar han någon han kallar Hjälparen. Den tredje i treenigheten, anden. För att vi aldrig ska vara ensamma, ”jag är med er alla dagar till tidens slut” säger Jesus.

Och där är vi nu. Här är vi med en trasig skapelse, med trasiga människor. Vet du vad jag tror det är att vara kristen? Det är att våga tro att Gud kan låta en vacker trädgård börja gro mitt i en torr öken. Alltså att Guds sätt, hans ”rike” som Bibeln talar om, hans kärlek, kan få sprida sig och växa mitt i en sårad värld. Att vi faktiskt genom våra handlingar, det vi säger och gör, kan dra ner lite av himlen hit till jorden. Det handlar inte om att jag vill leva på ett sätt bara för att jag är kristen. Inte en massa äckliga krav och skamkänslor. Men att försöka bli bättre, att utvecklas och växa är en direkt konsekvens av att ha drabbats av Guds kärlek. Den fungerar nämligen så, får man smaka på den kärleken, som jag vågar säga är kärleken med stort K, då vill man dela med sig. Då vill man försöka laga den här världen och människorna här, för man har på något övernaturligt sätt blivit innesluten i Guds kärleksplan för oss.

Och vet du vad Gud är mästare på? Att göra något vackert av det trasiga, av oss. Jag vill avsluta med en sång som ett band sjöng på Frizon. Lyssna här på Beautiful Things och läs texten här:

All this pain
I wonder if I’ll ever find my way
I wonder if my life could really change at all
All this earth
Could all that is lost ever be found
Could a garden come up from this ground at all

You make beautiful things
You make beautiful things out of the dust
You make beautiful things
You make beautiful things out of us

All around
Hope is springing up from this old ground
Out of chaos life is being found in You

You make beautiful things
You make beautiful things out of the dust
You make beautiful things
You make beautiful things out of us

You make beautiful things
You make beautiful things out of the dust
You make beautiful things
You make beautiful things out of us

You make me new, You are making me new
You make me new, You are making me new
You are making me new