Forget me not

Ja det har varit tyst här. Men det beror på att jag är upptagen med att sakna ihjäl mig. Och att lukta på Lukas tröja.

La ni märke till ringen? Ja det är ju ingen sådan ring, den är ju både på fel finger och fel hand. Men Lukas har faktiskt en likadan, vi ville ha något att ha med sig jämt som kunde påminna oss om varandra. Vi inser att det är lite smörigt men är det någon gång man får vara smörig så är det när man ska bo 44 mil från varandra i två år. Så här ser de ut.

Forget me not – Lukas, står det i min. Och forget me not är ju namnet på blomman fögätmigej, och jag har liksom alltid tyckt att det är ett så vackert namn. Dessutom brukade jag lyssna på en sång när jag var liten, sången med samma namn som filmen 1939. Lyssna på den här.

En gång när det åter ljusnar, väntar du nånstans på mig.
Allt det onda vi drömt, det är borta och glömt.
Vår värld har förändrat sig.
En gång när det åter ljusnar.
Väntar du nånstans på mig.

Och då tänker jag på, dina ögon blå.
Blå som förgätmigej.

Och precis så blå är Lukas ögon.

Sedan att han inte är ute i krig, det spelar inte så stor roll känner jag, saknaden blir ju lika stor för det.

Usch vad det gör ont.

10 kommentarer

  1. Denna blogg inspirerar mig! Thought you should know :)

  2. Tjena, vackert! Allt…

  3. Tänk på Odysseus!

  4. Åh, jag börjar nästan gråta när jag läser det där… :(
    Jag förstår att det måste vara sjukt jobbigt för er, men jag tror att om det är något par som klarar av ett distansförhållande och allt däremellan så är det ni två!

Kommentera