Arkiv för oktober, 2012

Jag har en ny board på Pinterest och känner att den behöver lite uppmärksamhet. Den ser ut ungefär såhär.

Att läsa tidningen, umgås, dricka te, doppa fötterna i en sjö, ja ni vet… Livet.

Jag vet inte varför men det är en jättejobbig tanke att ni kanske tänker att allt är bra nu. Alltså att jag mår bra. Samtidigt vill man inte lämna ut sig själv. Så jag säger bara som så att jag är ledsen och vissa dagar är okej och vissa är inte okej. Framför allt måste jag hitta tillbaka till mig och det tar mycket energi på något sätt. Vad vill jag, vem är jag? Jag har alltid allt planerat och är bäst i världen på att drömma. Men nu är det bara en blank sida jag stirrar på. Ni vet hur det är när man målar, när man väl har kommit igång är det inte svårt att fortsätta, man pillar lite där, lite där. Det svåraste är de första penseldragen. Och det är där jag är nu. Igen.

I kväll har jag haft fransk afton för Ida och Stina. Det har bjudits på trerätters, fransk musik, röda läppar och fransk film! Så här såg min inspiration ut för kvällen.

Jag fick finbesök från Norrköping i ett dygn. Tre pojkar jag känt alltid typ. Det var fint, vi hade pyjamasparty, tittade på youtubeklipp, åt frukost och sånt. Bara myste. Det var bra.

Idag när årets första snö piskade mig i ansiktet medan jag väntade på bussen försökte jag minnas Sardinien. Tyvärr känns det på tok för långt borta. Värmen, sanden, det turkosa havet, de charmiga byarna och den salta parmaskinkan. Å vad hade jag inte gjort för en dag på La Pelosa.

Ja jag hann ju liksom inte visa alla bilder från vår resa innan allt vändes upp och ner den här hösten. Men jag tänker att jag kan portionera ut den i små doser nu när kylan kommer.

Här har ni min höstlista. Klicka på bilden!

Åh åh åh! Alltså den här helgen!? I fredags hade jag min presentation av projektet jag jobbat på i skolan de senaste veckorna. Med det bakom mig kastade jag mig på tåget och flydde Växjö för en annan regnig stad. I Göteborg väntade Kristin och andra mycket bra människor.

Jag vaknade upp i Kristins fina lägenhet.

Johanna kom och åt frukost med oss och efter en förmiddag med högst suspekta samtal begav vi oss mot Le Petit för en fika med Kalle och Jonatan. Ja, Jonatan och jag hade prickat in samma helg i Göteborg!

Kalle och Johanna spexar.

En liten titt i några affärer. Här testades skor och Kalle var mycket engagerad i Johannas kängor.

Lunchen intogs på Fröken Olssons och där blev dagen, om möjligt, ännu mer förträfflig!

För Sara kom!

Och plötsligt satt vi där, ett gäng som i vanliga fall är utspridda på fyra olika platser samlade. Som ett Kunskapsgymnasie-reunion! (ja Kalle gick faktiskt där i sju veckor i vilket fall) Och det var så rooooooligt!

Kvällen avslutades med te hemma hos Kristin och då dök även Frida och Jenny upp. Så mycket Norrköpingsfolk!

Söndagen började med gudstjänst i Saronkyrkan. Jag har aldrig sett så många i min egen ålder på ett förmiddagsmöte. Det var så häftigt, alltså pensionärerna var grovt underrepresenterade. Jaja. Vi lagade mat där Kalle bor och det var inget pjåkigt rum det heller. Bor alla fint i den här stan??

Jag tittade på film med pojkarna och grannen Erika. Sedan begav vi oss mot Johanna och Josefines lägenhet där det bjöds på scones och te och mys.

Mys som sagt. Här övar sig Kalle och Adam på att vara lite fysiska med varandra. De tyckte nämligen att tjejer håller på att pilla så mycket på varandra.

Det gick väl sådär kanske…

Jonatan vilade lite i Johannas kryp in.

Sedan traskade vi hemåt och tidigt på morgonen tog jag tåget tillbaka till Växjö. Alltså vilket välbehövligt avbrott, de här dagarna kommer jag att leva på länge. Det bästa är att jag inte behöver vänta så länge på fler trevligheter. För till helgen kommer mina pojkar David, Dennis och Jonas hit och ska trängas på madrasser på mitt golv. Haha. Kommer bli fantastiskt.

Sedan jag hittade till sidan Polyvore är det enda jag vill bära en clean t-shirt, sneakers, trench och vackra enkla smycken (ja något på benen med då…). Det finns olika användare som pillar ihop sina drömoutfits, gärna med någon miljöbild och kanske en doft. Jag fullkomligt älskar det. Mina favoriter är Coffiestained Cashmire, Girl in London och The Syle Lab. Det är dessutom jättelätt att navigera var kläderna kommer ifrån på sidan!

Här är några favoriter.

Haha, vad då några? Kunde inte välja så det blev alla jag pinnat i princip. När man tittar på de här kläderna är det inte så svårt att förstå att min garderob inte är särskilt färgglad.

Jag kommer ihåg att jag i trean på gymnasiet kom fram till att jag skulle ha en mer helhetlig garderob. Alltså att jag skulle hålla mig strikt till en viss färgskala och en ren stil. Det var sjukt svårt i typ ett halvår men sedan dess är det MYCKET sällan jag ens tittar åt mönster och färg. Och jag får nog lov att säga att det går att plocka hur som helst i min garderob nu, allt passar ihop. Vilket leder till att jag inte behöver shoppa lika mycket. Jag köper liksom aldrig en tröja som inte passar till något annat så jag måste köpa en hel outfit. Så jobbar jag för att minska min konsumtion, ibland går det bra ibland inte. Vad har ni för strategi?

(Det här blogginlägget låter som denna låt.)

Den här hösten kommer jag för alltid att minnas. Jag kommer minnas den som då jag insåg hur trasigt allt är.

Allt är bräckligt.

Plötsligt, när jag själv har varit så svag, har jag sett allting i ett annat ljus. Jag har insett att nästan alla familjer är trasiga, att kärlek kan ta slut, att vänner kan svika, att vi kan såra varandra så djupt, att vi skickar tillbaka människor till länder i krig, att det aldrig riktigt går att lita på något.

Jag har sett höstlöven falla utanför mitt fönster, ni vet jag bor ju precis vid skogen. Och det har känts precis som att en del av mig har dött med de vissna bladen. Som att vi har dött med hösten, han och jag.

 

Och så mitt i allt det, i misären, bland tårarna har jag insett hur fullkomligt och totalt beroende vi alla är av Gud. Vare sig vi vet det eller inte. Utan honom faller ALLTING sönder. Det är som att de där sprickorna inte är ondska, kanske finns inte ondska på det sättet, kanske är ondskan bara saknaden av Guds kärlek. Förstår ni hur jag menar? Och vi kan välja att hantera sprickorna på olika sätt. Vi kan försöka binda ihop allt med egen kraft, plåstra om och låtsas som att de inte finns. Eller så kan vi erkänna att den är där, trasigheten, att vår värld är sårad. För då kan vi låta Guds kärlek sippra igenom sprickorna, låta honom bli synlig genom våra sår.

Sjunga som Tomas Andersson Wij:

Gud om du hör mig, jag kommer som jag är.
Gör nånting vackert av allt som går sönder här. 

Tänk om vi kunde ta varandras händer, se varandra i våra tårfyllda ögon och sjunga den bönen tillsammans. Tänk vad starka vi skulle bli genom vår svaghet.


Bilderna tagna av Karin

”Men han svarade mig: Min nåd är allt du behöver. Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Jesus kraft kan omsluta mig. (…) Ty när jag är svag, då är jag stark.
- 2 Korinthierbrevet 12:9

Denna vecka alltså. Fram till torsdag kommer jag leva i skolan. Vet inte när jag senast gick upp klockan åtta en LÖRDAG?? Och nu har jag alltså placerat mig i skolan framför SketchUp. Jag håller på att göra ett nytt butikskoncept åt en butik. Det är roligt men allting tar så låååång tid. Och jag saknar att spela The Sims.

I öronen har jag diverse podcasts som håller mig sällskap. Lite P3-dokumentär, Alex & Sigge, Filip & Fredrik, Värvet och så ska jag testa några kristna. Har ni några tips på podcasts jag inte får missa? Jag har all tid i världen. Eller i vilket fall typ 50 timmar.