Allt är trasigt

(Det här blogginlägget låter som denna låt.)

Den här hösten kommer jag för alltid att minnas. Jag kommer minnas den som då jag insåg hur trasigt allt är.

Allt är bräckligt.

Plötsligt, när jag själv har varit så svag, har jag sett allting i ett annat ljus. Jag har insett att nästan alla familjer är trasiga, att kärlek kan ta slut, att vänner kan svika, att vi kan såra varandra så djupt, att vi skickar tillbaka människor till länder i krig, att det aldrig riktigt går att lita på något.

Jag har sett höstlöven falla utanför mitt fönster, ni vet jag bor ju precis vid skogen. Och det har känts precis som att en del av mig har dött med de vissna bladen. Som att vi har dött med hösten, han och jag.

 

Och så mitt i allt det, i misären, bland tårarna har jag insett hur fullkomligt och totalt beroende vi alla är av Gud. Vare sig vi vet det eller inte. Utan honom faller ALLTING sönder. Det är som att de där sprickorna inte är ondska, kanske finns inte ondska på det sättet, kanske är ondskan bara saknaden av Guds kärlek. Förstår ni hur jag menar? Och vi kan välja att hantera sprickorna på olika sätt. Vi kan försöka binda ihop allt med egen kraft, plåstra om och låtsas som att de inte finns. Eller så kan vi erkänna att den är där, trasigheten, att vår värld är sårad. För då kan vi låta Guds kärlek sippra igenom sprickorna, låta honom bli synlig genom våra sår.

Sjunga som Tomas Andersson Wij:

Gud om du hör mig, jag kommer som jag är.
Gör nånting vackert av allt som går sönder här. 

Tänk om vi kunde ta varandras händer, se varandra i våra tårfyllda ögon och sjunga den bönen tillsammans. Tänk vad starka vi skulle bli genom vår svaghet.


Bilderna tagna av Karin

”Men han svarade mig: Min nåd är allt du behöver. Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Jesus kraft kan omsluta mig. (…) Ty när jag är svag, då är jag stark.
- 2 Korinthierbrevet 12:9

10 kommentarer

  1. Jättefint skrivet!
    Och sant. Vi är en brusten skara som insett brustenhet och unisont erkänner att vi behöver varandra.

  2. Allt du skriver är sant. Det känns ibland som att alla människor ska gå igenom ett visst mått av besvikelse och trasighet. Men runt om oss finns allt det fina kvar, även inom oss. Men det ser vi inte när det blir för mörkt i vårt sinne. Sakta kommer ljuset tillbaks för det mesta, och då ser vi allt gott med andra ögon. Stärkta av erfarenheten kan man då bli en ännu lyckligare människa.
    Bryggan heter Hoppet och Tron.
    /Puss

  3. hederligenicole 14 oktober 2012, 15:18 | Svara

    Yes, så är det. Och jag sjunger med dig. GVD!

  4. Åh så klokt skrivet.

    När allt känns svart i mitt liv brukar Ps 18:29 bli återkommande, och såklart psalm 23.
    Kram!

  5. så vackert mitt i allt. tack för ärligheten och en fin blogg.

  6. Eftersom Gud älskar oss och har skänkt oss jorden och våra liv, så ska vi älska honom tillbaka. Guds kärlek till oss ska hjälpa oss att älska, och därmed följa, honom. Texten bragte tårar i mina ögon och den Helige Anden lägrade mitt hjärta och mitt hem. Tacksamhet räcker inte som konsekvens när vi skådar Guds skapelse, vi måste även välja att leva som han bjuder.

  7. Sofia Lindblom 16 oktober 2012, 09:48 | Svara

    Du skriver så fantastiskt bra Linn! Så sant och ärligt. Tack. Kärlek till dig!

  8. Det blir alltid en ny morgon och allt känns bättre
    kärleken vinner – lycka till med ditt skrivande..
    God Jul!

Kommentera