De som stöttar en. När en relation tar slut och man påminns om alla andra man har.

Jag vill tacka alla som från ingenstans har hört av sig för att kolla att jag är okej de senaste veckorna. Vänner jag egentligen inte har pratat med på flera år, kommentarer på bloggen, meddelanden på facebook, klasskompisar. Jag fick ett sms från min barndomsvän, han skrev ”Älskar dig syster”. Människor som vågar ta kontakt fast man inte riktigt vet hur man ska hantera en sådan här situation, som inte är rädda för tårar. De som har vågat träffa mig och krama mig. När jag berättade för en vän skrev hon tillbaka ”Jag slutar vid tre, var vill du ha mig?”.

Plötsligt inser man att man är buren, inte bara av Gud (för det känner jag med) utan av hur många vänner som helst som man nästan inte visste att man hade. Och det är så fint att jag kan gråta.

2 kommentarer

  1. Sofia Lindblom 4 oktober 2012, 19:28 | Svara

    <3

  2. puss min fina <3

Kommentera