Blair i Wang ♥
Just saying…
Arkiv för kategori ‘Film & TV’
När vi ändå är inne på film… Snart kommer en ny Wes Anderson-film! Om ni inte har sett hans tidigare så har ni missat några riktigt fina och helknäppa filmer!
Den nya heter Moonrise Kingdom och bland annat Edward Norton, Bill Murray och Bruce Willis är skådespelare.
ÅÅÅÅ DET HÄR ÄR JU VÄRLDENS BÄSTA FILM!!
Tänker jag varje gång jag ser den. Den har allt jag gillar; ljusslingor, origamifåglar, BRA musik, ett fint bröllop (nästan två), Moleskine, fina kläder, Zooey och Joseph… Kärlek! Men inte smörig kärlek utan verklig. Alla filmer borde vara så här och Joseph och Zooey borde gifta sig. Jag kommer nu peppra er med screenshots.
Soundtracket innehåller några av mina bästa låtar med. Lyssna här om du inte har hört!
Titta vilken fantastisk färg på väggen i näst senaste avsnittet av Pan.Am! Jag tycker det är så spännande att vi börjar gå ifrån alla vita väggar nu, så mysigt! Jaja, jag är något skadad som tänker på väggfärg när jag tittar på serier. Jag har ärvt det av min mor.
Kanske svårt att se, men den har den där gröna färgen jag älskar.
Okej, en serie till. Det är Karins fel!! Hon började! (hehe)
Tre anledningar till att du ska börja titta:
1. Du vill skratta till högt och okontrollerat, fast resten av huset sover men du bara måste för något roligt händer, väldigt plötsligt
2. Hallå, det är Zooey Dechanel, allt hon gör är bra, musik som skådespeleri. Okej, erkänner, jag har en girl crush på henne och vill vara som hon
3. Okej jag hade bara två argument. Men jag tycker de räcker!!
För några veckor sedan tänkte jag ungefär så här:
Om jag skulle göra en tv-serie skulle den handla om en tjej som flyttar till New York för att börja college. Där träffar hon en sån där svår kille med massa ouppklarade daddy-issues. Och så blir det triangeldraman och hela serien utspelar sig i skolmiljö, på gamla bibliotek och i sunkiga men mysiga studentkorridorer. Sedan för lite mindre än en vecka sedan kom jag på att det finns ju så klart redan exakt en sådan serie! Ni kommer väl ihåg Felicity? Det brukade gå på eftermiddagarna på fyran. Så nu, fem dagar senare verkar det som att jag redan har sett 10 avsnitt? Händer det er också ibland? Alltså, jag är ju hemsk på det här med serier? De har redan hunnit fira både Thanksgiving och jul!?
Aaaah. 90-tal när det är som bäst! Så nu tittar jag alltså på ännu en serie som jag liksom känner att jag var lite för ung för att uppskatta när det begav sig, som Ally McBeal. Fortsätter det så här med min fascination för 90-talsserier kommer jag väl snart finna mig själv helt inne i Dawson’s Creek med. Aw, kommer ni ihåg Dawson, Joey, Pacey och Jen!? Inte? Nehe det var väl bara jag då… Och mamma!! Du tittade med på det! Haha, det och Skilda Världar har vi sett tillsammans. Hahahaha. Okej nu räcker det, jag sitter ju här och blir helt nostalgisk och fnittrig. (kan ha med att göra att jag har min första dugga imorgon och att hela dagen har gått åt till att pränta in begrepp om marknadsföring)
Aaanyhow, god natt.
Kvällens låt: Fake Plastic Trees med Radiohead.
Ni vet ibland hör man en låt och tänker”åååå den här låten är så bra!!” men man kan inte placera den, den bara väcker en massa känslor. Idag var det när jag och mamma såg en äkta chic lit-film. Sevärd dock enligt mig, Something Borrowed. För övrigt måste jag lyssna mer på Radiohead.
Nej nu ska jag återvända till dagens sysslor; läsa bok, äta chokladbollar och läsa bok. När man får vara inne så är ju regn det bästa som finns.
(Varning för ett riktigt nördigt blogginlägg)
I höstas började jag titta på Ally McBeal. Nu 112 avsnitt, 4592 minuter, ca 76,5 timmar senare är det dags att säga hejdå. Hur ska jag beskriva den här serien? Ena stunden sitter man och försöker hålla tillbaka ett bubblande skratt, andra bara gråter man för det är så fruktansvärt sorgligt och hopplöst och ska hon aldrig någonsin få sin man??? Det är så klockrena karaktärer med sina lustiga tix och personliga kriser.
Som tur är fick jag ju boxen av Lukas i julklapp och mamma har två skivor med soundtrack. För det handlar väldigt mycket om musiken med, återkommande låtar som man förknippar med andra ledsna tillfällen som förstärker allt. (Ni vet som när Marissa i O.C dog och de spelade Hallelujah, jag varnade er för hög nördfaktor) Ska jag välja tre låtar som representerar serien för mig så är det Baby Don’t You Break My Heart Slow, You Belong To Me och 100 tears away.
Fast det är klart, det hade ju inte gått utan Barry White.
Så nu vet ni vad ni ska titta på.
Och jag behöver en ny hobby. Vad har ni för tips på nya serier jag kan förälska mig i?
Hur känner ni inför musikaler? Jag har varit på alldeles för få, egentligen kanske det bara är Mamma Mia på Cirkus som räknas. Men ååå vad jag älskar musikalmusik!! Jag har börjat samla på mig det bästa av det bästa i en liten lista.
Kanske har jag ärvt min fars musikaldrömmar. (Han vill spela Judas i Jesus Christ Super Star) Ja, så är det nog. Jag har aldrig direkt drömt om att vara med i ett band, men en musikal; skådespel, pampig musik och känsloladdade texter. För tillfället har jag snöat in på Helen Sjöholms fantastiska, starka röst. Om jag fick byta röst med någon skulle jag göra det med henne. Tänk att kunna ta i så där från tårna som det känns som att hon gör!
En scen ur Chess, låten börjar dock inte fören långt in i klippet, men de där akrobaterna är ju fantastiska att se på. Fy vad jag är avundsjuk på mamma och pappa som såg den här när den gick!
