Tänker jag varje gång jag ser den. Den har allt jag gillar; ljusslingor, origamifåglar, BRA musik, ett fint bröllop (nästan två), Moleskine, fina kläder, Zooey och Joseph… Kärlek! Men inte smörig kärlek utan verklig. Alla filmer borde vara så här och Joseph och Zooey borde gifta sig. Jag kommer nu peppra er med screenshots.

Soundtracket innehåller några av mina bästa låtar med. Lyssna här om du inte har hört!

Här är kanske min favoritbild på mig och Lukas, togs på nyår : )

Charmigt va? Haha, Lukas ser verkligen ut som ett djur! Men jag kan inte komma på vilket??

Julklapp från pappa. ♥

La ni märke till ringen? Ja det är ju ingen sådan ring, den är ju både på fel finger och fel hand. Men Lukas har faktiskt en likadan, vi ville ha något att ha med sig jämt som kunde påminna oss om varandra. Vi inser att det är lite smörigt men är det någon gång man får vara smörig så är det när man ska bo 44 mil från varandra i två år. Så här ser de ut.

Forget me not – Lukas, står det i min. Och forget me not är ju namnet på blomman fögätmigej, och jag har liksom alltid tyckt att det är ett så vackert namn. Dessutom brukade jag lyssna på en sång när jag var liten, sången med samma namn som filmen 1939. Lyssna på den här.

En gång när det åter ljusnar, väntar du nånstans på mig.
Allt det onda vi drömt, det är borta och glömt.
Vår värld har förändrat sig.
En gång när det åter ljusnar.
Väntar du nånstans på mig.

Och då tänker jag på, dina ögon blå.
Blå som förgätmigej.

Och precis så blå är Lukas ögon.

Sedan att han inte är ute i krig, det spelar inte så stor roll känner jag, saknaden blir ju lika stor för det.

Usch vad det gör ont.

Jag har två Lukas i mitt liv. En är pojkvän och en bror.
Kärleken till en bror kan säkert se ut på många sätt. Lukas och jag har alltid kommit väldigt bra överens och bråkade inte ens när vi var små. (bara retades lite ibland hehe) Han har liksom alltid varit min bästa kompis kan man väl säga. Fast nu för tiden leker vi ju inte med duplo längre. Nu för tiden skrattar vi mest ihop åt mammas och pappas alla konstiga idéer och tix. Och så har vi en annan specialitet: Någon av oss gör ett konstigt ljud och upprepar detta, eller nynnar på en melodi (som finns eller som hittas på), i stället för att titta snett på den andre hakar man då genast på utan att tänka på det och stämmer in i en mer eller mindre vacker syskonkör med diverse stämmor. Sedan tystnar vi och fortsätter med det vi gjorde innan som att ingenting hade hänt.

Naturligtvis är Lukas en av dem jag kommer att sakna mest här nere i Småland. Konstigt att inte se killen, när man har träffat honom varje dag i 18 år.

Jag vet, han är lika snygg som jag, om inte ännu snyggare. Och tjejer, han är singel.
18 år, grym på saxofon, kristen, mattesnille som pluggar natur. Ja ni hör ju, vilket kap!

Lukas tog körkort igår, stolt flickvän. Vi tog tillfället i akt att åka en sväng till Ikea för att köpa lite grejer till Lukas. Och nu har vi lämnat av honom ute på Kaggeholm utanför Stockholm. På måndag börjar jag plugga i Växjö.

Det hela känns väldigt konstigt.

Tack hjärtat. Det finns ingen jag hellre spenderar min tid med. <3

Picknick uppe på en kulle en bit från Lukas hus med jordgubbar, oreos, She & Him och väldigt många, goda pussar. Sämre kan man ha det en måndagskväll om du frågar mig.