Så skrev jag i min dagbok någon gång en tid innan du var min.
När jag var olyckligt kär.

Nu har det gått två år sedan det blev vi.
Jag minns fortfarande hur overkligt det kändes när du kysste mig, jag var liksom tvungen pausa och bara titta på dig. Men det var verkligen du, det var verkligen Lukas Lind.

Att ha dig nära är fortfarande det bästa jag vet.

Jag älskar dig.

Det här är mitt finaste halsband. Dels för att det bara är fint men mest för texten. Det påminner mig om att det är när jag känner mig som svagast som Guds kraft blir starkast i mig och att hans ljus kan lysa genom alla mina sprickor. Ungefär som solen lyser genom den oslipade diamanten i halsbandet.

Hej Gud.

Tack för värmen när solen skiner
Tack för medvind när jag cyklar till jobbet
Tack för att jag har en fungerande kropp som jag får ta hand om så den mår bra
Tack för att det snart är höst, för att du har skapat alla årstider unika och vackra
Tack för att du har gett mig en så fin pojkvän
Tack för roliga skämt som får mig att skratta
Tack för bra böcker att fastna i
Tack för att det är så roligt med nya höstkläder
Tack för att jag har lite jobb så jag klarar mig
Tack för att min familj är den bästa jag kan tänka mig
Tack för Svenska Lant-chips
Tack för långa samtal med kloka människor
Tack för att du lär mig leva med mina frågetecken
Tack för The Sims 3
Tack för mina vänner
Tack för kreativitet och skapande
Tack för min dator
Tack för att du skickade hit Jesus att dö för oss så att vi kan ha en relation med dig
Tack för att du aldrig lämnar mig
Tack för musik
Tack för den underbara känslan att få sjunga
Tack för att du alltid hör mig när jag ber
Tack för doften av ett nystädat rum
Tack för gott te
Tack för att du lär mig bli en bättre människa
Tack för att du älskar mig i min svaghet och trots mina fel och brister
Tack för att alla får gå i skolan i Sverige
Tack för demokrati
Tack för Bibeln och allt klokt som står där
Tack för min cykel
Tack för alla vackra bröllop
Tack för fruktsallad med glass
Tack för drömmar
Tack för Skånes vita stränder och stora vågor
Tack för vackra smycken från Björg
Tack för mina lena lakan
Tack för IKEA
Tack för att jag får lön om tre dagar
Tack för sovmorgon
Tack Gud för den lycka och absoluta trygghet det innebär för mig att få hålla i din hand.

Tack för att du är ljuset och att mörkret aldrig kan vinna över dig.
Tack för allt du ger.
Jag älskar dig.

Karin fotade mig och Lukas för lite mer än en vecka sedan.
Det blev början på ett litet projekt! Jag lånar några av bilderna här.

Visst är vi stiliga? Klänningen sydde farmor åt sig själv på 60 eller 70-talet någon gång, och nu har jag samma storlek som hon hade, fint!

Ja nu förstår ni kanske varför Hanna och Andreas ville ha denna talang som fotograf på deras bröllop!
Om ni vill se resten av bilderna finns de på Karins blogg och många av hennes andra bilder kan ni se
på hennes hemsida karinwahlberg.com

Som ägare av en blogg som halvt blivit en bröllopsblogg så tänkte jag bara nämna en liten grej som hände i lördags.

(på väg in till konserthuset, titt så fint han hjälper till, vilken prins!)

Självklar satt jag, och resten av konferensen Nyhems besökare bänkade framför storbildskärmarna i lördags. Riktigt skön stämning var det i lokalen! När prästen sa något bra ropade folk ”Amen!” i riktig pingstanda och när kyssen ääääntligen kom jublade och applåderade de kanske 2000 som tittade. Nice! Och jag? Ja jag satt där och torkade tårarna så klart…

Alla bilder är från Scanpix men jag tog dem från Ebbas blogg

Jag älskar slöjan och även om klänningen var stel så hade jag väntat mig värre. Hon visade ju i vilket fall lite hud och den kändes väldigt hon. Tummen upp för monarkin säger jag! (men jag orkar inte med någon jobbig diskussion här för jag har varken för- eller motargument, jag tycker mest det är kul med fina klänningar)

För nästan en vecka sedan, då solen sken som starkast begav Lukas och jag oss till Stockholm bara för att mysa och ha det fint. Det blev väldigt lyckat med glass i Gamla Stan, lunch i gräset på Skäppsholmen vid vattnet och sedan shopping på eftermiddagen. Bra kille det där som jag har fått tag på. Snygg med som ni ser.

Här kommer några bilder från bröllopet.
Se och njut.

Jag har en del bilder från festen med.
Men det tar vi en annan dag!

Igår var vi på Lukas brors bröllop.
Ojoj, det var bland det finaste jag sett.
Bilder kommer!

Den här pojken är alldeles för långt borta just nu.
På andra sidan Östersjön, i Riga.

När jag målade mina naglar upptäckte jag att Riga även var nyansen på mina rosa tånaglar.

So far from me

Haha! Igår när vi skulle se på film tappade Lukas en isbit under soffan. Den blev jättedammig och då la han den tydligt i is-plast-hållaren-what-ever för att ingen skulle ta den, för att några minuter senare upptäcka att han själv har lagt den i sitt glas och att colan han har druckit ett halvt glas av är full av damm. Det var ordentligt roligt kan jag säga! Jag gillar den killen alltså!

Annars vill jag gärna uppmärksamma Underbara Claras inlägg ”Vill jag vara hemmafru?” Det finns mycket i det postmoderna samhället som inte alls fungerar särskilt bra. Ett av de problemen är att vi inte hinner med att leva i Sverige… Bra Clara!

Ps. om det mot förmodan finns någon som inte har förstått det så betyder turkos text i min blogg att det är en länk, alltså en textrad man kan klicka på för att komma till det jag skriver D.s

Nu blir det häng med the good old gang! Lukas har farit till Riga med sitt band så jag får hitta andra att umgås med så länge. Hehe.