Arkiv för kategori ‘Min tro’

När jag skrev mitt inlägg ”Sådant jag är rädd att berätta för er” fick jag mer respons, både i kommentarsfältet och på facebook än jag fått på något annat jag lagt upp eller skrivit här. Och jag lovade att jag skulle försöka fortsätta skriva. Om sådant som faktiskt är viktigt och betyder något. Så här kommer ett till försök.

Igår åkte mamma och jag på barnvälsignelse* för mitt kusinbarn Alice i Rimforsa. Och på vägen hem började vi prata om det vi oftast pratar om: Jesus, sanningen, tro, yta och församling. Det hade blivit ett så bra podcast-avsnitt om vi hade spelat in det men nu får jag försöka återge andemeningen av det i text.

 

Det jag längtar efter är en tro som lever. För att en tro ska kunna leva måste jag ta med den överallt, jag kan alltså inte plocka bort den ur till exempel den här bloggen, eller ens från matlistan jag skriver. Det handlar om en holistisk syn på livet där allt går hand i hand. Man har nära till skrattet och tårarna, nära till upprördhet och mildhet, till hat och kärlek. Vänta nu, hat? Det står väl inte någonstans i bibeln att vi ska hata? Nej det kanske det inte gör (är faktiskt inte helt säker på detta, det står väl i vilket fall att vi ska avsky det onda?) men sanningen är att vi är människor. Och människor känner både det ena och det andra vare sig vi vill eller inte. Det betyder inte att det är eftersträvansvärt att hata, men vid någon punkt i livet tror jag att vi alla känner hat. Kanske mot en människa, eller en situation, en sjukdom eller ett krig. Hat är en mänsklig känsla som är farlig men den finns där. För vi är inte perfekta.

Det finns ett ord man inte får säga idag, varken i kyrkan eller utanför. Det är ordet synd. För med synd har det kommit så mycket skit. Synden har lagts på människors axlar som världens tyngsta börda och nästan värre än synden är skammen. Varför har det blivit så? Jo för att vi har misslyckats med att predika förlåtelse. Förlåtelse måste det talas om säkert dubbelt så mycket för att det ska gå in att vi inte behöver känna skam över våra synder. Men vad skulle hända om vi tog bort synden? Vad blir det då av den där himmelska nåden vi fick ta emot? Den blir ju ingenting värd. Och om det inte finns någon synd, betyder det då att vi är perfekta varelser utan fel och brister. Och om det betyder det, varför sårar vi då varandra och oss själva så djupt om och om igen?

Nej, det jag längtar efter är en tro där jag är lika medveten om min synd som jag är om förlåtelsen jag får om och om igen. Vet ni att det står i Bibeln att när vi fått våra synder förlåtna så glömmer Gud dem, de existerar inte mer. Det står att hans nåd är var morgon ny, vi får alltid en ny chans. Med det här tänket, om jag levde i det, hur skulle jag bli som människa? Jo jag skulle bli ödmjuk och helt beroende av Gud men utan skam.

Problemet är att vi kristna inte lever så. När vi inte klarar av att leva så som vi egentligen vill då målar vi upp en yta som får fylla i tomrummen. Jag upplever inte att vi vänder oss till varandra för att få hjälp, inte när det verkligen gäller. Och det blir en ond cirkel, vem ska spräcka ytan? Ingen vill ju verka sämre än någon annan fast egentligen vet vi att ingen av oss är så perfekt som vi verkar. Och till slut blir bara gudstjänst efter gudstjänst en liten teater där alla tanter klär upp sig i sina finaste kläder, alla gubbar pekar med fingret att si och så får man inte göra, alla ungdomar använder ord som ”gött” och ”sjukt pepp” för att passa in i någon slags stöpt form för hur en frikyrko-tonåring ska vara. Vi tappar sanningen och det som är äkta, trots att det står i Bibeln att det är sanningen som ska göra oss fria.

Oj. Är det bilden jag har av en församling? Ja tyvärr är det nog så i många fall. Så varför bryr jag mig så mycket? Varför kan jag inte sluta prata om och grubbla på hur en församling ska se ut? Jo för att innerst inne har jag och alla andra en längtan om en fungerande kyrka. En kyrka man kan se glimtar av ibland, en där alla är som en familj, där ingen behöver klä upp sig eller prata på ett visst sätt. Där man delar varandras bördor. När jag är svag är någon annan stark och vi får bära varandra. Vissa av oss är så välsignade från sorg och stora tragedier men det är inte fallet med alla. I den lilla kyrkan vi var i igår talades det om en småbarnspappa som hade fått cancer och en annan som hade gått bort i en motorcykelolycka. Livets bräcklighet och sorg, det är meningen att vi ska leva i den, nära till tårarna. Och när man är med i en församling inser man hur skört allting är för man får dela sorg med andra. Men också glädje, som att välsigna ett litet barn.


Alla Bilder tagna av Nishe.

Det är vad jag längtar efter. Att leva nära sanningen, att ha Gud med mig var jag än går. Att be ständigt och lära mig leva så som han har tänkt men att inte vara rädd för att spräcka ytan. För jag är ju inte perfekt, jag är ju en syndig människa i största behov av Jesus kärlek och nåd. Det är ju det som är så fantastiskt, att han inte bara älskar oss som vi är, han vill också använda oss så som vi är, till att sprida hans kärlek.

Vad säger ni? Troende eller inte, hur låter detta i era öron?

*barnvälsignelse är i stället för barndop i frikyrkor, eftersom vi tror på att man ska få bestämma sig själv för att bli döpt ber vi för alla barn och välsignar dem precis som Jesus gjorde i Bibeln.

Ps. Jag vet att det finns fungerande församlingar, men tyvärr upplever jag dem som väldigt få och därför generaliserar jag lite i denna text.

Man tror inte att de är på riktigt. De där berättelserna i filmerna, kommentarerna och replikerna som känns så tillgjorda och smöriga. Nu vet jag att de är sanna.

Vänner, vi får se när jag börjar skriva här igen som vanligt. Det är bara det att det konstigaste som kunde hända i mitt liv har hänt och Lukas och jag är inte tillsammans längre. Visst låter det som ett skämt? Det är fyra år jag nu måste ta farväl åt och för tillfället är nästan ingenting av det jag brukar tycka är kul intressant. Jag blir illamående av Pinterest och allt ytligt, pallar inte läsa bloggar. Min utbildning känns så ”blaha”.

Det känns nästan exakt som Joni Mitchells låt Both Sides Now.

Kanske berättar jag mer någon gång. Kanske inte. Men vi hörs om ett tag, om några dagar, om en månad, jag vet inte.

”Han skall ge dig vad ditt hjärta begär
Och fullborda alla dina planer”
Psaltaren 20:5

”Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.”
Jesaja 41:10

”Gråtande kommer de,
men jag tröstar dem och leder dem.
På en jämn väg där de inte snavar
för jag dem till strömmande vatten”
Jeremia 31:9

-Bibelord som bär mig.

1. Om jag förstår det rätt så går du inrednings och butikskommunikation i Växjö?
 Jag undrar vad som är det roligaste med programmet och även det tråkigaste?

Korrekt uppfattat! Det roligaste är dels alla moodboards vi får göra och så att titta på massor med bilder våra lärare har tagit på diverse utställningar, skyltningar och butiker. Det tråkigaste är helt ärligt att det ligger i Växjö. Det är väl inget fel på staden I sig men det ligger så off, så långt från alla och allt jag vill vara nära!

2. Vad är det häftigaste Gud har gjort i ditt liv?

Det häftigaste Gud har gjort och gör varje dag är att han är med mig. Att han bryr sig om lilla mig och exakt allt som rör mig. Man kan ju tänka att han skulle ha viktigare saker för sig som Gud och allt men nejdå, han orkar lyssna på minsta suck. Och han hjälper mig välja rätt. Ett färskt exempel på det: Här om dagen satt jag och läste I min dagbok och för tre år sedan när jag gick en folkhögskole-linje med inriktning på typ ledarskap och kristendom gjorde jag ett mycket grundligt test för att få reda på vad mina gåvor var. Det var hur många frågor som helst minns jag. På första plats kom “kreativ kommunikation”. Och vad gör jag idag? Pluggar till inredningskommunikatör!

 

När känner du dig som mest levande?

När jag gör något jag vet är meningsfullt. Till exempel när jag sitter i ett samtal som jag vet är viktigt för den andra personen, man kanske pratar om något som är svårt att prata om eller bara något som är väldigt betydelsefullt. Vid sådana tillfällen kan jag få en helt tydlig känsla av att Gud är med mig. Ibland blir den till och med fysisk, kroppen liksom rycker till lite och skakar (på ett bra sätt) och då påminns jag att jag inte är ensam i samtalet utan att jag har stöd from above så att säga. DÅ känner man sig levande!

 

3. Jag älskar homebilder. Hur ser det ut hos dig nu? Vilka är dina favoritstilleben?

Ja just nu bor jag ju inte hemma i Växjö utan hemma i Norrköping. Här finns bilder på min lägenhet men det kommer säkert komma massor med fler bilder när jag flyttar ner igen! Jag älskar stilleben där man använder sig av helt vanliga saker, som porslin eller böcker. Som på byrån i rummet där jag sover nu ser ut, band och tejp i burkar.

 

4. Vad skulle du vilja bli bättre på?

Att ta vara på dagarna, att stanna upp och lyssna på människor, grafisk design med typografi och kodning, att bry mig om andra, att läsa böcker och att spela gitarr.

 

5. Vad är du mest nöjd över hos dig själv?

Jag är oftast väldigt positiv och vill gärna se saker från den ljusa sidan, oroar mig sällan.

 

6. Om du var tvungen att välja enbart en rätt att äta resten av ditt liv, vilken skulle det bli?
Grillat kött, ugnsrostad potatis, tzatziki, tomat, avokado och fetaost.

 

7. När ska du och Lukas gifta er?
Okej Sandra (Lukas syster) nyfiken i en struuuut. Det säger jag inte.

 

8. Hur mycket kommer du låta din pojkvän bestämma inför ert framtida bröllop?

Haha. Faktum är att Lukas och jag har väldigt lika smak när det kommer till sånt. Så det kommer inte bli något problem. Jag har sagt att han får ansvara för musiken och jag dekorationen ; )


Karins bild.

 

9. Hur gammal vill du vara när du gifter dig?

Jag tycker inte att ålder är särskilt relevant här utan att man ska känna sig mogen att ta det steget. Men jag tror det är bra att vara tillsammans i några år innan man förlovar sig. När jag var liten trodde jag alltid jag skulle vara 23 när jag gifte mig.

 

10. Vilket är ditt favoritnagellack? Och hur många nagellack har du?

Oj, suuuupersvårt att välja. Jag visar några favoriter på bild nedan. Men jag gillar Essie och O.P.I och det är väldigt bra att ha ett vitt lack om man vill pyssla med lite roliga saker! Skulle tippa på att jag har ungefär 30 st nagellack? Räknade ut att de jag har med mig till Norrköping är värda mer än 2000 kr, och det är bara hälften. Hoppsan…

 

11. Hade du inte kunnat lägga upp en playlist, antingen med det du gillar bäst just nu eller med gamla favoritlåtar eller något annat fint?

Jag älskar att göra playlists! Jag har sedan i våras lyssnat väldigt mycket på en lista jag döpte till ”Den där känslan”. Den är ganska sorgsen och vemodig på något sätt. Det är sådan musik jag älskar. Lyssnar väldigt sällan på poppig och glad musik. I sommar har jag nästan bara lyssnat på The National som är helt fantastiska. Jag har även påbörjat en höstlista men den länkar jag till när den känns färdig!

 

12. Drömframtiden (möjliga och “omöjliga” drömmar och scenarier)?

Jag och Lukas bor i Stockholm i en fin gammal lägenhet. Han jobbar dels som journalist och dels som musiker. Jag jobbar i någon fin butik, halvtid och halvtid som egen företagare på något sätt. Som stylist eller bröllopsdekoratör eller något. Fast längre fram skulle jag vilja jobba i ett team med kreativa själar som alla är sjukt duktiga på sin sak. Jag vet i vilket fall att mitt framtida yrke måste innehålla listor och moodboards eftersom det är det bästa som finns. Jag skulle även vilja att vi bodde utomlands i något år!

Jag vill att vårt hem ska vara öppet och att människor ska känna sig välkomna. Jag hoppas att ett fokus på andra människor och Jesus kommer att genomsyra vår vardag och vi kommer vara med i en kyrka. Antagligen syssla med lovsång (kristen musik på gudstjänster) tillsammans! 

 

13. Vad gör du efter examen?

Då vill jag flytta till Stockholm! Längtaaaaaar.

 

14. Hur ser du på vegetarianism i relation till en “kristen livsstil” (utifrån kristna värderingar)?
Intressant fråga! Jag är inte särskilt påläst men har stor respekt för vegetarianer. Med tanke på hur mycket energi köttindustrin gör av med försöker jag äta vegetariskt minst en gång i veckan när jag bor själv. För miljöns skull. Sedan köper jag inte vilket kött som helst utan vill att det ska vara svenskt och att djuren inte ska lida. Köper alltid ekologiska ägg från frigående höns till exempel. Så alltså: som kristen tycker jag det hör till att försöka leva på ett miljövänligt sätt (här har jag mycket att bli bättre på) men det står i Nya Testamentet att vi ska (eller får eller kan what ever) äta av alla jordens djur. Men då vill jag att det går schysst till.

 

15. Är du feminist?

Absolut. Så länge det inte går så långt att feminismen blir paradoxal på det sättet att man som kvinna inte längre känner att jag bara kan vara hemma med mina barn till exempel, för att det inte räknas som tillräckligt feministiskt. Förstår du? Att man känner att feminister ser ner på en om man inte väljer karriären framför allt. Jag tycker att alla ska göra det de är bäst på och mest lämpade för. Och jag tror på jämlikhet. Alltså är jag feminist.

 

16. Vad får det att pirra som av sockerdricka i hela din kropp?
När man är precis i början av ett kreativt projekt och sitter och skissar och drömmer! Och bröllop…

 

17. Hur ser ditt drömboende ut? Utsida. Insida. etc.

Rolig fråga som nog får bli ett helt eget inlägg!

 

18. Hur många bröllop har du varit på i ditt liv?

Sju. Och så har jag sjungit på några vigslar också.

 

19. Vad längtar du till just nu?

Resan till Sardinien som jag ska åka på med min familj i September!

 

20. Har du gjort din bloggdesign själv (den är väldigt fin)?

I den mån jag kunde. Haha, alltså, jag har vikt fågeln som vi sedan fotade och ritade av i Photoshop. Jag bestämde och sa hur allt skulle se ut och David fixade. Men snart blir det nytt här!! Kommer bli ett lyft!

 

21. Vad var det som gjorde att du föll för din pojkvän?

Det var något mystiskt med honom. Han var ganska tyst och jag undrade så mycket vad han tänkte på. Och så var det att våra blickar möttes i samförstånd när vi umgicks flera stycken. Och så hans axlar och armar. Och att han var en vilsen sjuttonåring som inte förstod hur fin han var – jag ville berätta det för honom.

 

22. Har du någon favoritårstid/månad?

Älskar såklart våren och sommaren men det finns ingen årstid jag känner så mycket förväntan inför som hösten! Tror det har mycket att göra med att jag är en riktig hemmatjej som gillar att mysa inomhus. Plus att romantikern i mig ryser av välbehag vid blotta tanken på nya block, snygga höstkappor, plugg på biblioteket, vackra höstfärger och te i mängder.

 

23. Vilken är din favoritbok (om du har någon)?

Vindens Skugga är en bok jag önskar att jag inte hade läst för den är så bra så jag vill läsa den för första gången igen. En av mina favoriter helt klart.

 

24. Hur ser ditt drömbröllop ut just NU?

Mja jag vet inte hur mycket jag vill avslöja men det skulle inte vara puttinuttigt på något sätt utan mera rustikt och bohemiskt uppblandat med skira material. Jag vill liksom inte säga för mycket då blir det ju ingen överraskning när jag väl gifter mig!

25. Beskriv dig med 3 ord.

Kreativ, positiv, eftertänksam.

 

26. Cola eller fanta?

Cola!

 

27. Salt eller surt?

Salt.

 

28. Svart eller vitt?

Vitt.

Bra jobbat hörrni, 28 frågor fick ni ihop. Hoppas ni tyckte det var roligt och att ni känner att ni vet lite mer om mig nu!

Äkthet.

Jag vet att långt ifrån alla som läser min blogg tror på Gud. Men jag skriver i vilket fall om min tro, för jag tror ni kan förstå i vilket fall, jag tror ni är smarta och djupa som fattar.

För så här är det, jag är ingen perfekt människa och kyrkan har så många skavanker och kristna genom tiderna har gjort så mycket konstigt i Guds namn och gör fortfarande. Och ibland undrar jag vad det är jag står för och vad det är vi kristna håller på med för det är oftast inte att faktiskt följa det som Jesus visade oss.

Men så ibland, kanske när det händer något man inte kan kontrollera, när man bara har ett alternativ; bön, då är det som att allt annat skalas bort. Ibland när man är i kyrkan, eller när man ligger i sin säng och inte kan sova och börjar sjunga en sång så liksom framträder han. Och plötsligt kan jag se Jesus  lite mer som den han är, inte som den vi har gjort honom till. Och jag känner i hela mig att plötsligt är jag nära sanningen. Som att det var nerlagt i mig som människa att känna igen honom.

För när allt kommer kring så vill jag egentligen bara en sak med mitt liv. Jag vill leva nära sanningen.

”Nära sanningen, nära det som känns, nära det som är meningen. Nära skrattet, nära tårarna, det som förändrar och förenar oss.” – Uno Svenningsson

”Ni ska lära känna sanningen och sanningen ska göra er fria” – Jesus

Tyckte först det var jättesvårt att komma på EN person jag beundrar. Sedan kom jag på att det här är faktiskt min blogg och jag gör som jag vill. Hah!

Jag beundrar människor som skapar. Människor som bara skapar för att skapa, inte för att det måste bli en karriär av det eller för att man ska bli berömd för det. Liksom, varför måste jag egentligen publicera varenda liten kreativ aktivitet jag tar mig för här på bloggen? Kan jag inte bara skapa för mig själv? Ibland får jag så dumma tankar ”Varför ska jag bli bättre på gitarr? Vad ska jag med det till? Jag vill ju inte bli artist.” Jag tror det är tiden vi lever i, alla ska bli något och då har man ju inte tid att pyssla med sådant som det inte kommer bli något av.

För att skapa krävs det mod. För när man sätter sig med gitarren kommer man inte skriva en hit det första man gör, det kommer antagligen låta gräsligt. Och första gången man ritar eller dansar eller skriver eller skapar något annat kommer det inte bli bra. Att våga skapa är att våga misslyckas. Och jag kan nog vara lite rädd för det i vissa sammanhang. Speciellt när det kommer till att skapa. Livrädd för att börja tralla på en melodi som skulle kunna bli en refräng i en sång, eller för att ta upp akvarellfärgerna. (hint mamma)

Att ”skapa” är ju ett väldigt brett begrepp men ibland tror jag vi har en alldeles för snäv syn på det. Att skapa kan ju vara att räkna matte. Eller att spela pingis. Jag är övertygad om att alla människor har en längtan att få vara kreativa. I en bok jag vet står det att du och jag är avbilder av han som har skapat hela världen. Ibland tänker jag att när vi skapar, när vi helhjärtat går in för något och försvinner i det, ni vet nog hur det känns, då liknar vi Gud. Och närmar oss honom. Närmar oss de han menade att vi skulle vara.

Så vänner, idag är det söndag och de flesta av oss är lediga. Det är andre advent och jag har tänt mitt andra ljus här i min nya lilla lägenhet. Jag tänker vara kreativ idag, jag tänker gå till simhallen och skapa rörelser med kroppen jag fått som gör att jag inte sjunker och kommer framåt i vattnet. Sedan ska jag skapa mat av olika ingredienser. Och så ska jag skapa lite ordning här inne och kanske till och med ta fram mina pennor och skriva några fina ord på papper.

Låt oss känna att livet är vårt. Att vi är fria. Låt oss skapa idag!

”Nu ska jag, med Guds hjälp, bli mig själv.”
- Søren Kirkegaard

Att hela tiden få fortsätta bli kristen är att hela tiden bli lite mer som sig själv. Gud har aldrig velat ha oss som några andra än de vi är. Det var ju han som skapade oss, han känner oss. Så när han dyker upp, är det ingen främmande känsla, det känns aldrig läskigt. Det känns bara som att komma hem.

(Om ni vill läsa de andra delarna i den här lilla serien kan ni klicka på ”Min tro” under kategorier)

Ibland har någon annan redan förklarat exakt hur man upplever det.

Vi städade i klassrummet här om dagen. Först ifrågasatte jag om vi verkligen skulle slänga alla kartonger och kort efter det påpekade jag att vi som använder så mycket papper borde ha en pappersinsamling. Någon fnissade då lite och sa ”Är du en miljövän?”. Jag vet att hon inte menade illa men jag har inte kunnat släppa det där. Vadå, är inte alla miljövänner 2011? Lärde vi oss inte på dagis att återvinna? Jag brukar försöka hålla mig lugn och inte brusa upp (haha, kul uttryck) men alltså det här går jag igång på! Det är väl för sjutton vanligt folkvett att försöka leva på ett sätt som inte påverkar miljön negativt? Eller? Usch, nonchalans, det är inget trevligt det…

Detta skulle för övrigt kunna vara en del i min ”Att vara kristen” serie. För jag tror att det ingår att ta ett ansvar för den här stackars skadade planeten om man kallar sig kristen. Gud gav oss en vacker jord att leva på, då är väl det minsta vi kan göra att se till att den inte blir helt förstörd.

Okej, det var dagens bitterhet. Nu går jag vidare!
Bon nuit!

Den lilla flickan var sen och mamma var mycket orolig. När hon till slut öppnar dörren och rusar in i hallen skäller mamma: ”Var har du varit?! Jag har ju sagt att du ska gå direkt hem från skolan!” Den lilla flickan berättar då: ”Jo min väns porslinsdocka gick sönder när vi sprang hem så jag stannade och hjälpte henne!” ”Jaha, men vad bra att du hjälpte till att laga dockan då!” Flickan skakar sorgset på huvudet ”Nej, vi kunde inte laga den. Men jag stannade så jag kunde hjälpa till att gråta!”

Att vara kristen är att hjälpa till att gråta.

Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter
Romarbrevet 12 vers 15

Att vara kristen är att sitta på bussen till skolan och känna hur mycket man är älskad.

He loves us. Oh how he loves us.