Och när jag och Lukas promenerade till stan slängde jag på mig min trench och en basker!

Jag hann igår även med att tvätta familjens kläder, träna, starta mitt nya projekt som går ut på att jag ska lära mig rita och så lyssnade jag på Jennie Abrahamson, den här låten måste ni faktiskt lyssna på.

Jag såg henne för två år sedan på Strandfestivalen, cool tjej, ensam på scenen med sin stora röda elgitarr.

Men nu ska jag svälja min frukost och cykla till jobbet!

Svenskt blir så äkta, så naket och personligt.
Svensk musik har alltid lättare att nå mig.

Svaret på frågan i rubriken blir förresten: Jag ska gå och lägga mig.

Lyssna.

För övrigt skulle jag vilja ha långt rakt hår. Då skulle jag färga det så här ljust rött, klippa lugg och alltid se ut som Lilla My.

Bilden är från Urban Outfitters.

Det är nämligen något mystiskt melankoliskt över den som får mig att vilja gråta.
Och egentligen, i smyg tycker jag det är ganska trevligt att gråta.
Man känner liksom att man lever.

Tänk vad roligt att skriva en bok.
En dag kanske det händer!

För övrigt ska jag till Skåne nu i en vecka med familjen och jag planerar att helt och fullt försvinna in i Eclipse.
Tänker inte göra något annat än att läsa läsa läsa.
U n d e r b a r t .

Aja, fin upptäckt! Deras spelning på Siesta förra året vid den här tiden var nämligen det bästa jag sett av liveframträdande! Och då hade jag inte ens lyssnat på dem alls mycket innan. Så här med vill jag slå ett slag för Rasmus Kellerman o co, bra musik! En av mina favoriter är denna för den låter så somrigt. Fast Spotify verkar ha snurrat till det lite, för den heter egentligen Last night they had to carry me home!

Förresten läste jag i tidningen att Rasmus har släppt en soloplatta. Det måste kollas upp, har någon hört något?

Den här pojken är alldeles för långt borta just nu.
På andra sidan Östersjön, i Riga.

När jag målade mina naglar upptäckte jag att Riga även var nyansen på mina rosa tånaglar.

So far from me

Idag låg Lukas och jag i hans säng och bara lyssnade igenom den. Det är väl så musik ska behandlas egentligen, man ska ge den en ordentlig chans och inte bara spela den samtidigt som man gör hundra andra grejer. Det här albumet skrev han förra året, ett år då han fick barn ungefär samtidigt som två av hans närmsta vänner dog.

I vilket fall, låten som vi båda har fastnat för är Om Det Var Gud.
Lyssna och njut.

”Om det var Gud skulle jag fråga varför det aldrig vänder, fören man nästan gett upp…”

Och den här genialiska låten av Loney, Dear, som alltid kommer vara en av mina favoriter.

Jag är glad att jag har en duktig pojkvän som gärna lär mig!

Så jag satte på en av deras gamla skivor och skrev typ hundra CVn…
(okej inte så många…)
Man måste ju vara på den säkra sidan med sommarjobb!

(Ursäkta min frånvaro senaste veckan, vi har bara internet ytterst sällan)