Arkiv för kategori ‘Om mig’

Jag har tänkt mycket på självförverkligande den senaste veckan.

Självförverkligande.
Konstigt ord.

Jag upplever att självförverkligande idag mest handlar om att ”lyckas”. Ni vet, pengar, karriär, makt. Vi är vårt yrke. Vi har vårt värde i vad vi jobbar med.

Vad gör du då?
Jag är busschaufför.

Men det är ju inte hela sanningen. Vi är och gör så mycket mer än vi jobbar med men det värderas inte lika högt. Jag är inte bättre själv. Den senaste tiden har jag haft sådana problem med att svara på den frågan för jag har inget häftigt eller ens stabilt jobb att skylta med. Jag försöker få ihop det så det låter någorlunda intressant men sanningen är ju att jag jobbar deltid på några olika ställen och det har sina för- och nackdelar. Men sedan då, jag jobbar kanske fyra timmar per dag, resten av tiden? Varför är inte resten av tiden mer intressant? Den tiden jag väljer att lägga på olika projekt.

Förra året, 2013, tog jag högskoleexamen i inrednings- och butikskommunikation, jag flyttade en sväng till Stockholm, jag var med och startade upp en webshop och fick jobb på Åhléns. Vad kommer jag att minnas med året 2013? Ja inte mycket av det jag mest nämnde (fast just de punkterna är vad jag skulle ta upp om någon undrade vad som hade hänt förra året) utan snarare annat. Jag kommer att minnas att jag och mina vänner till slut gjorde något av våra idéer, renoverade en husvagn, gjorde om den till ett mobilt café, döpte den till Husvagnskyrkan och rullade runt i Norrköping med. Gav det några pengar? Nej verkligen inte. Gav det mig en skjuts i karriären? Knappast. Däremot tog det tid, kraft och tålamod. I utbyte utvecklades jag som människa i mötet med andra och i min tro för att jag gjorde något konkret av den. Och jag använde min kreativitet till något jag tyckte var värdefullt (andra värden än pengar, makt och karriär).

Jag kommer även att minnas att jag blev kär. Att jag hittade en människa som delade mina drömmar och visioner om livet, som jag förstår och som förstår mig. Och som jag skrattar väldigt mycket med.

Ni får ursäkta mig men jag är så mycket mer än vad jag råkar jobba med för tillfället. Exempel på andra projekt som betyder mer än mitt jobb:

1. I julas fick jag Jane Austens böcker i fin upplaga. Orginalspråk. Tar tid att läsa men jag älskar det!

2. Den här terminen har jag börjat i balett. 23 år gammal! Jaharå. Det är fantastisk och något jag alltid har drömt om. Och annars tränar jag på som vanligt för jag älskar att känna mig stark och att min kropp klarar av att springa, hoppa och lyfta.

3. Vi har startat en liten grupp vi kallar Huskyrkan. Inget nytt egentligen, en skara människor med en trevande längtan efter Gud som samlas hemma hos varandra och talar om livet. Så mycket värde i det.

4. Alla hundratals samtal med Olle om vad det är för liv vi vill leva och hur vi ska förstå mer vad det är Gud vill. Det har nästan blivit vardag, tänk att få ha sådana samtal som en naturlig del av vardagen.

5. Vi läser andra böcker med. Just nu har vi snöat in på Magnus Malm och läser bland annat klassikern Vägvisare. Men jag känner att listan på icke-skönlitterära böcker som är värda att läsa börjar bli ofantligt lång.

Så, det är egentligen i de där punkterna jag finner värde. Med det sagt menar jag inte att du inte kan ha ett jobb som känns värdefullt. Det är klart du kan! Och det är ju fantastiskt men det är ju inte riktigt det jag vill åt här, det förstår du nog. Jag menar att jag har börjat försöka hitta mitt eget värde i annat än mitt jobb också. Det är en process som nog kommer ta tid men det är det värt.

Photo 2014-04-28 18 59 59

Älskade läsare, är ni kvar där ute? I sånt fall har jag goda nyheter. Men först måste jag bara berätta lite om en sak.

Hösten 2012 var ju en väldigt konstig tid för mig. Man skulle kunna kalla det den mörkaste tiden i mitt liv hittills. Men är det inte konstigt, att mitt i sådana perioder kan det dyka upp nya saker, insikter, upplevelser och personer. Jag känner inte bara att relationen till  mina vänner fördjupades utan jag fick också helt nya. Johanna och jag började skriva till varandra, fast vi bara hade setts kanske fyra gånger i livet, hon blev som en brevvän och vi skrev nästan varje dag. Vi hörs fortfarande varje dag.

För någon månad sedan skrev hon ungefär ”Linn! Jag har en idé, berättar mer när jag kommer hem!”.Hennes idé var en podcast tillsammans med en tjej som heter Klara. Klara, en såndär filur man har känt till (följt på Pinterest och Twitter osv) men aldrig lärt känna. Kanske har vi hälsat en gång för typ fyra år sedan? Så vi tre började spåna och vet ni? De är så bra?! Första gången vi chattade skrev vi till sent på natten och jag satt och skrattade högt åt ALLT.

Vad ville jag säga med detta? Jo, att det är så fantastiskt med nya vänner och jag är otroligt tacksam att det kom så mycket bra ur höstens sörja. Så, nu till podden. Vi har döpt den till ”Det är vi som är de normala” och förklarar namnet i första avsnittet men ni förstår säkert för ni är ju mina kloka läsare. I den här podden (som kommer släppas en gång varannan vecka) kommer vi prata om hur det är att växa upp som kristen. Ni vet när allt inte är självklart längre och livet inte är svartvitt. Om växtvärk helt enkelt. Om ni gillar mina inlägg när jag är lite extra ärlig och pratar om sådant jag verkligen tycker är viktigt så kommer ni nog gilla podden! Kanske är vi lite flamsiga nu i första avsnittet men ge oss lite tid så kommer vi nog hitta hem!

Vi har en blogg där vi har slängt upp avsnitt ett men jag klistrar in det så ni kan lyssna direkt här med.

Hoppas ni gillar den! Puss på er.

Mmm det är fortfarande tyst här. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Men så länge får ni hänga med mig på Instagram och Twitter, jag heter linnlundholm. Och glöm för allt i världen inte min bröllopsblogg Sweet Inspiration som snart fyller ett år. Du kanske inte är intresserad av bröllop (kan ej förstå hur det skulle vara möjligt) men jag kan nästan lova att du kommer hitta lite inspiration ändå. Om du gillar mina moodboards här kommer du gilla den bloggen med!

Det som kan saknas är väl ett forum för mina längre tankar när jag inte bloggar här längre. Men jag kanske håller på att hitta en annan typ av plattform för det. Eller så kommer jag tillbaka hit.

Tills vidare, ta hand om er och Guds frid.

Ett nytt år är en så bra ursäkt.

Jag har köpt en ny almanacka. En Moleskine. Alla sidor är tomma och jag kan fylla dem med nästan vad jag vill. 2013 är mitt år.

Så vem är det jag vill vara?

Jag avslutade det gamla året i en kyrka på landet tillsammans med vänner och familj. Vi var några stycken som sjöng och spelade. Där, någonstans bland tända ljus, ord av hopp och ärliga sånger, där vill jag landa. Jag vill leva i sanningen. Och då måste man också vara sann mot sig själv. Vad vill jag ge tid åt, vad ger energi och vad tar energi?

Vill jag vara en tjej som bloggar? Jag vet inte längre.

Jag tänker januari som en vit månad då det finns tid för förnyelse och frigörelse. Känner inte ni med det här? Man vill tillbaka till rötterna. Bort från all hets, allt skapande av sitt eget varumärke. Jag vill äta gott, samtala, skratta, sjunga, skapa, träna, läsa. Jag begär inget mer men på något sätt är det svårt. Man måste skala av och det är vad januari ska handla om för mig.

Så nu stänger jag av här.

Vi hörs när vi hörs, ta hand om varandra. Jag ber att Gud ska välsigna ert nya år och ge er vad ni drömmer om.

Jag har ju varit ganska kass på att visa saker ur mitt liv senaste tiden. Vi får ta ett instagram-inlägg på det! Vi börjar någonstans i slutet av november.

Vi fick vårt uppdrag, att bestämma en målgrupp och inreda ett hus åt dem. Här sitter jag med Amanda och Fredrik och hittar på vilka som bor i vårt hus. Som att spela The Sims ungefär, man kan säga att jag var ganska exalterad här.

Jag var hemma i Norrköping i en hel vecka och hann med diverse trevligheter. Som en kvällsfika hos kollektivet. Emil bjöd på bakverk som en tant vid namn Mona-Lisa (ja hennes föräldrar döpte henne till det) i hans kör hade bakat. Hon gillar Emil, som de flesta tanter…

Plugg hemma! (plugg = leta möbler till huset)

Martina och jag var på bio och såg sista delen av Twilight. Vi passade på att vara extra töntiga och tycka att både Edward och Jacob var löjligt heta eftersom vi bestämde att detta var slutet på en era. På riktigt slutet av våra tonår. (Jag kommer för övrigt alltid kunna referera till min tid med Lukas som Twilight-eran, vi blev tillsammans när vi hade sett första filmen och gjorde slut strax innan den sista, haha…)

Catchade up med sköningen Josef över en frukost. Vi brukar göra det typ en gång om året… Kul fakta: vi var jättegulligt kära i varandra när vi var 14! På andra bilden har jag lite kvalitétstid med mig själv, sätter upp mål och drömmer.

Här vet jag inte vad som hände. På den vänstra bilden minns jag att Obama just vunnit valet och då var jag i Växjö, men Mon Amie tillhör ju som känt min mor. Bilderna kanske inte kom i ordning här riktigt…

Inte för att vara jobbigt hurtig men jag har kommit igång med träningen igen och kör två-tre pass i veckan. Mycket styrka. Det är så SKÖNT!? Känner mig redan mycket starkare och piggare. Min lilla kropp behöver muskler!

Lite #veckansnaglar. Kolla den tagen om ni vill titta på mina naglar på Instagram.
Sedan blev det mys i Jönköping hos Natta i två dagar. En sak jag älskar med den här hösten är att människor som funnits i mitt liv tidigare har dykt upp igen och liksom brytt sig. När jag föreslog att jag skulle hälsa på Natta skrev hon ”Ja! När kommer du?? Jag sätter på te och bakar bröd genast!” Sådant uppskattar man ju…

Vi hängde mest i hennes kök. Fatta att välja en av alla de där kopparna??

En helt spontan bild på vårt glöggmys… Och sedan skulle vi båda upp i landet med buss!

Efter Köpenhamn (som jag ev visar bilder från någon gång…) var jag tillbaka i Växjö och nu kör jag på med julen ordentligt! Ingen tid att förlora!

Mitt nya motto och mitt Inrednings-projekt.

Fram med glitterrenen, bästa julpyntet! Och så har jag ett par nya kompisar till jeans, känns stabilt!

Snön kom till Växjö 1 advent. Det var fint. Men sedan snöade det i tre dygn och jag fick klä mig som på bilden ovan och slirar runt med cykeln på Campus.

Mera naglar och en fläta jag hade igår!

Sådär, nu har jag gett er en ordentlig uppdatering, vilken tur, ni hade antagligen dött utan den.

 

Det är en spännande tid i mitt liv nu.

Det känns som att vad som helst kan hända nästan. Jag drömmer mycket om vad som ska komma. Aldrig har det känts så rätt att lyssna på mitt eget hjärta. Vad vill jag?

Men jag försöker leva här och nu också. Utforska livet. I morse gick jag ut i skogen och ställde mig vid ett fält och andades. Det är som att hela min varelse, andre kropp och själ vill öppna armarna och välkomna vad än det är Gud har för mig.

Jag övar mig i tystnad med.
För några veckor sedan predikade jag (jaja det är inte så seriöst som det låter) om tystnad på en ungdomsgudstjänst och nu försöker jag leva som jag lär. Och jag tror jag börjar ana hemligheten som finns i tystnaden. När allt annat skalas av finns bara jag och min skapare kvar. Jag försöker lära mig att höra hans röst och jag tror det går ganska bra.

Jag tror inte på att rusa ifrån sin sorg. Därför är jag tacksam för att jag bor här nu, ett väldigt stilla liv i mörka Småland. Här har jag tid och plats att läka och faktum är att jag mår bra. Jag inbillar mig inte att det är över, jag har fortfarande saker att bearbeta antar jag men i stort mår jag bra. Det är svårt att vara förkrossad när man så tydligt kan känna Guds hand i sin hela tiden, hur han puffar på och lite i taget ger mig glimtar av vad som ska komma. Tänk att få leva i det, varje dag.

Tack Jesus.

Jag håller mig tätt intill dig,
din hand ger mig stöd.
Psalm 63:9 

Jag vet inte varför men det är en jättejobbig tanke att ni kanske tänker att allt är bra nu. Alltså att jag mår bra. Samtidigt vill man inte lämna ut sig själv. Så jag säger bara som så att jag är ledsen och vissa dagar är okej och vissa är inte okej. Framför allt måste jag hitta tillbaka till mig och det tar mycket energi på något sätt. Vad vill jag, vem är jag? Jag har alltid allt planerat och är bäst i världen på att drömma. Men nu är det bara en blank sida jag stirrar på. Ni vet hur det är när man målar, när man väl har kommit igång är det inte svårt att fortsätta, man pillar lite där, lite där. Det svåraste är de första penseldragen. Och det är där jag är nu. Igen.

Denna vecka alltså. Fram till torsdag kommer jag leva i skolan. Vet inte när jag senast gick upp klockan åtta en LÖRDAG?? Och nu har jag alltså placerat mig i skolan framför SketchUp. Jag håller på att göra ett nytt butikskoncept åt en butik. Det är roligt men allting tar så låååång tid. Och jag saknar att spela The Sims.

I öronen har jag diverse podcasts som håller mig sällskap. Lite P3-dokumentär, Alex & Sigge, Filip & Fredrik, Värvet och så ska jag testa några kristna. Har ni några tips på podcasts jag inte får missa? Jag har all tid i världen. Eller i vilket fall typ 50 timmar.

Tänkte köra en bloggklassiker. Ni ska få följa med mig en vanlig tisdag!

9:00 Jag vaknar och börjar dagen med morgonmusik.

10:00 Är väldigt duktig på att sega på morgonen när jag inte har någon lektion jag ska till. Fråga mig inte vad det är som tar sån tid. Frukost åt jag i vilket fall!

11:00 Japp, två timmar tog det till jag gick till skolan. Såhär ser det ut utanför mitt hus, skog och hästhagar.

12:00 Hänger i en datorsal i M-huset. Med dessa clowner även kända som Stina och Ida. Såhär ser de oftast ut faktiskt…

13:00 Linnéuniversitetet.

14:00 Hem för lunch! Och här får ni en liten dagens med! Kjol – Åhlens, tröja – Urban Outfitters, kappa – Cos och skorna från Italien ni vet.

15:00 Tillbaka i skolan och SketchUp hänger sig som vanligt…

16:00 Blir euforisk när jag minns att jag har en pingvinstång i väskan! I bakgrunden äter Stina frukt… Jaja.

17:00 Bensträckare!

18:00 Dags att kila hem. Hittade finpost i brevlådan! Förstod direkt att det var Hedvig. Hon skickade karameller och te och skrev att ibland ska man helt enkelt bara ligga i soffan och mysa så kan man vara redig någon annan gång! Amen!

19:00 Tänder ljus = viktigt när det blir mörkt.

20:00 Jag har städat i ordning eftersom…

21:00 … Ida är på besök och vi äter mat!

22:00 Vi slår på klassikern Fyra bröllop och en begravning och konstaterar att Hugh Grants frisyr är att dö för och att trender återkommer med ungefär 20 års mellanrum.

23:00 Ljusen brinner…

0:00 Filmen tar slut med regnscenen och Ida cyklar hem.

1:00 Jag avslutar dagen ungefär som jag började den. Med datorn i sängen.

 

Tadaaa! Nu kanske ni vet lite mer hur jag har det här nere i de mörka skogarna.

Man tror inte att de är på riktigt. De där berättelserna i filmerna, kommentarerna och replikerna som känns så tillgjorda och smöriga. Nu vet jag att de är sanna.

Vänner, vi får se när jag börjar skriva här igen som vanligt. Det är bara det att det konstigaste som kunde hända i mitt liv har hänt och Lukas och jag är inte tillsammans längre. Visst låter det som ett skämt? Det är fyra år jag nu måste ta farväl åt och för tillfället är nästan ingenting av det jag brukar tycka är kul intressant. Jag blir illamående av Pinterest och allt ytligt, pallar inte läsa bloggar. Min utbildning känns så ”blaha”.

Det känns nästan exakt som Joni Mitchells låt Both Sides Now.

Kanske berättar jag mer någon gång. Kanske inte. Men vi hörs om ett tag, om några dagar, om en månad, jag vet inte.

”Han skall ge dig vad ditt hjärta begär
Och fullborda alla dina planer”
Psaltaren 20:5

”Var inte rädd, jag är med dig.
Ängslas inte, jag är din Gud.
Jag ger dig styrka och hjälper dig,
stöder och räddar dig med min hand.”
Jesaja 41:10

”Gråtande kommer de,
men jag tröstar dem och leder dem.
På en jämn väg där de inte snavar
för jag dem till strömmande vatten”
Jeremia 31:9

-Bibelord som bär mig.