Hej Gud.

Tack för värmen när solen skiner
Tack för medvind när jag cyklar till jobbet
Tack för att jag har en fungerande kropp som jag får ta hand om så den mår bra
Tack för att det snart är höst, för att du har skapat alla årstider unika och vackra
Tack för att du har gett mig en så fin pojkvän
Tack för roliga skämt som får mig att skratta
Tack för bra böcker att fastna i
Tack för att det är så roligt med nya höstkläder
Tack för att jag har lite jobb så jag klarar mig
Tack för att min familj är den bästa jag kan tänka mig
Tack för Svenska Lant-chips
Tack för långa samtal med kloka människor
Tack för att du lär mig leva med mina frågetecken
Tack för The Sims 3
Tack för mina vänner
Tack för kreativitet och skapande
Tack för min dator
Tack för att du skickade hit Jesus att dö för oss så att vi kan ha en relation med dig
Tack för att du aldrig lämnar mig
Tack för musik
Tack för den underbara känslan att få sjunga
Tack för att du alltid hör mig när jag ber
Tack för doften av ett nystädat rum
Tack för gott te
Tack för att du lär mig bli en bättre människa
Tack för att du älskar mig i min svaghet och trots mina fel och brister
Tack för att alla får gå i skolan i Sverige
Tack för demokrati
Tack för Bibeln och allt klokt som står där
Tack för min cykel
Tack för alla vackra bröllop
Tack för fruktsallad med glass
Tack för drömmar
Tack för Skånes vita stränder och stora vågor
Tack för vackra smycken från Björg
Tack för mina lena lakan
Tack för IKEA
Tack för att jag får lön om tre dagar
Tack för sovmorgon
Tack Gud för den lycka och absoluta trygghet det innebär för mig att få hålla i din hand.

Tack för att du är ljuset och att mörkret aldrig kan vinna över dig.
Tack för allt du ger.
Jag älskar dig.

Mamma kommer in i köket:
Mamma: Okej, jag har köpt en blus som jag inte vet om jag vill ha.
Jag: Okej…
Mamma: Den är inte så Filippa K:ig
Jag: Nej då kanske du inte ska ha den…
Mamma: *Djup suck*
Jag: Är den Odd Molly?
Mamma: Lite…
Jag: Mamma, okej om du inte kör helt på Filippa K-stilen, men du kan inte kombinera den med något som ser ut som Odd Molly.
Mamma: *Ännu en djup suck*
Jag: Show it to me.

Mamma försöker lära sig att hålla sig till en stil.

Det blev en mysig helg som spenderades med Lukas, Karin, Jona och många fler i Kalmar. Det var nämligen bröllop mellan mina vänner Andreas och Hanna. Lukas och jag sjöng och spelade på vigseln. Det var nervöst för jag sjöng en jazzlåt och det är jag inte van vid! Men det är så skönt när man känner att man klarat av något svårt! Bröllopet var väldigt fint, litet och personligt med origamifåglar upphängda i taket i den lilla vingården där festen hölls. Allting kändes väldigt Once Wed. Jag tog inga bilder eftersom Karin var dagens fotograf och jag hoppas jag kan få låna lite bilder av henne sedan så jag kan visa er hur fint det var!

På tal om bröllop vill jag slå ett slag för sidenband och tegelväggar.

Bildkälla: Once Wed

Idag läser jag på om valet i höst. Man vill ju kunna rösta helhjärtat tänker jag. Och så försöker jag hitta en skisskurs åt mig och mamma. Jag tänkte dessutom kolla in Friskis och Svettis höstschema och planera in terminens träning. Är jag inte hurtig?

Idag har jag och Karin varit så kreativa att jag blev helt trött.

Resultatet får ni nog se någon gång!

Är det så att man alltid hamnar på ställen man inte trodde?
Kommer man alltid säga ”Det här trodde jag inte för fem år sedan!”
Eller är det så att vi egentligen vet var vi kommer hamna ungefär?

Säkert olika för alla.
Men något av det roligaste jag vet är att sitta och gissa hur mitt liv kommer se ut. Vad jag kommer göra varje termin fram till att jag är typ 30. I min anteckningsbok har jag många sidor med olika datum där jag utförligt har skrivit ner vad jag kommer pyssla med. Självklart för att det är kul att drömma men det ger mig också motivation där jag är just nu!

Idag när jag gick och plockade om bland rea-varorna på Cervera fick jag i vilket fall en bild av hur mitt yrkesliv kanske kommer se ut. (Men det kan ha ändrat sig i morgon)

Om ungefär tio år har jag läst lite kurser på universitetet, eller ett program om jag hittar något som passar. Jag arbetar som inredare/dekoratör på typ Mio (alltså går omkring och gör fint hela dagarna, vilket jobb!) och samtidigt har jag startat upp ett eget företag som bröllop och fest-dekoratör! Man kan anlita mig som inredare och dekoratör till exempel till en stor 50 års-fest eller till ett bröllop där man vill slippa tänka på dekorationen eller behöver tips hur man kan skapa en vacker helhet.

Mitt kontor kommer se ut lite så här:

Källa

Undrar vad jag tror om min framtid imorgon!

Igår fick jag en försenad födelsedagspresent av Karin. En jättefin klänning, tack.

Jag håller mig sysselsatt. Hehe. Hur ska detta sluta??

Det bästa i mitt rum, ljusslingan. Skulle vilja ha många fler…

Jag försökte skapa ett eget capo. Det gick sådär…

Och med det här lilla inlägget ville jag mest konstatera för mig själv och alla där ute att Linn Lundholm fortfarande är en äkta bloggerska som kan lägga upp bilder på ingenting, sätta dit en halvkryptisk överskrift och låtsas som att folk är intresserade. Hehe.

Fast egentligen är det inte så kryptiskt, en liten del av en psalm jag sjöng idag bara.

Som sagt har jag fått lite jobb på Cervera.
Och det roligaste med att jobba där är ju som ni förstår att slå in presenter.
Tur att jag gillar det då för kanske nio av tio produkter vi säljer är presenter.

Och när jag frågar ”Är det en present?” känner jag mig lite som Rowan Atkinson i Love Actually.
Ni vet den här scenen, då han högtidligt frågar ”Would you like it… gift wrapped?”

Ja jag befinner mig nere i Sveriges vackraste delar den här veckan.
Österlen.
Till och med namnet är ju vackert.

Vår strand har nästan försvunnit. Det känns jättekonstigt, jag har spenderat en vecka där nästan varje år i mitt liv. Sandhammaren, strändernas strand. Det känns inte som att man är i Sverige när man ligger där i den vita lena sanden. Och nu har vattennivån stigit och slukat kanske 15 meter av våra drömmars plats. En rad ur min favoritpsalm dök upp i mitt huvud. ”Allt kött är hö och blomstren dö och tiden allt fördriver. Blått Herrens ord förbliver.” Egentligen vet jag inte om det passar i sammanhanget. Men man känner sig så liten när naturen tar sig friheten att göra så stora förändringar. Och någonstans kände jag att det är bara Gud som är trofast. Orubblig, står han fast vid det han alltid sagt. Tryggt.

Egentligen var det inte det här jag hade tänkt skriva om. Jag skulle skriva om hösten. Men, det får nog bli ett annat inlägg.

Tydligen är jag nu tjugo år. Jag är inte tonåring längre, det är ju ganska sorgligt känner jag…
I vilket fall, eftersom Lukas fyller år dagen efter mig har hela helgen varit fylld med festligheter som jag till viss del har fotat. Men i stället för att göra ett långt inlägg med allt på samma gång tänker jag dela upp det lite. Tills vidare får ni nöja er med en bild på mig! Haha!

Jajamen! Studentklänningen åkte på dagen till ära.