Arkiv för kategori ‘Viktigt’

Jag säger som Clara, låt oss dela med oss. Idag har vi fått lön och det är så enkelt att ge en liten slant. Tänk att 300kr kan räcka till vatten i en månad för 37 personer eller mat i en månad för 42 människor.

 

Ge din gåva här.

Dags att släcka alla lampor.

Idag är bloggare världen över tysta för att uppmärksamma katastrofen i Japan.

Du kan jätteenkelt skänka 100 kr till Röda Korsets insatser genom att skicka AKUT JAPAN till 72 900.

I morgon, onsdag, börjar traditionellt fastan och den sträcker sig till 23 april. Såg det som ett event på Facebook och tänkte, ja varför inte? Men varför ska man fasta, tänker du? Jag tänkte skriva ner mina funderingar här.

Man kan säkert ha hur många anledningar som helst egentligen, man kan säkerligen göra det för sin egen skull. Fasta från något man tycker tar för mycket tid eller pengar. För att backa några steg, ta sig en funderare och få perspektiv. Det tror jag är väldigt nyttigt. Muslimer fastar bland annat för att förstå och känna medlidande med människor som inte har råd med mat för dagen, det är också en väldigt sund tanke.

I mitt fall handlar det om en till dimension, förutom det ovanstående tänker jag så klart på min tro. Det är så att jag ofta, med lyckotårar i ögonen som på bussen i morse, viskar att du Gud är det allra finaste jag har. Det största jag kan äga är vissheten att du älskar mig. Så ofta säger eller sjunger jag de orden men samtidigt är det mycket av min tid och mina pengar som går till sådant ,som jag visserligen tycker är löjligt kul, men som egentligen är ytliga och utan värde i längden. Jag tänker på kläder, fika, dyra luncher, ja en oändligt massa köp.

Nu får ni inte missförstå mig, jag tror inte att Gud missunnar oss det där. Han vill att vi ska må bra. Men ibland undrar jag om det verkligen i långa loppet leder till att vi mår bra? Förra våren skrev jag lite om det här.

Men, tänk om jag de här nästan 50 dagarna kunde byta ut de där köpen, i stället för att träffa folk och fika på stan kan jag bjuda hem dem och baka en kaka, jag kan laga min egen lunch och ta med till jobbet, kanske kan jag skänka de pengarna jag annars skulle lagt på kläder till något. Tänk om jag för en gångs skull faktiskt skulle låta mina ord bli handling. Om så bara fram till påsk. Jag tror det finns en hemlig styrka i det här som kristen.


Karin, jag och våra inköp i London för några veckor sedan. Inte mycket fasta där inte hehe.

Som tur är kommer Lukas göra samma sak, så vi är två om det.

Om du skulle fasta (eller om du tänkt göra det) från vad skulle det vara och varför?
Kanske alla bloggar du läser, eller tiden du lägger ner på Facebook? ; )

Jag tror det är ungefär som när man lägger sig i ett varmt bad.
Plötsligt inser man hur mycket man frös innan man klev ner i det varma vattnet. Hur kall världen jag levde i var. Och hur vilsen jag kände mig innan, jag tror jag först då kommer förstå hur fel allting var här, osmidigt liksom. Som att komma hem efter en campingsemester.

Mmm, som att komma hem.
Hem till honom jag längtat efter att få träffa hela livet.
Hem.

Vad tror ni?

Om du har en timme över tycker jag du ska titta på Sommarpratarna del 1 på svt play.
Alla lever så otroligt olika liv.
Men någonstans, i sorg, smärta men också glädje möts vi liksom.
Som syskon.
Det är så vackert.

Vi är ett.

Läs denna debattartikel och förundras över att sånt här fortfarande händer.

Det känns så… medeltida?

I Sverige skiljer vi på religion och politik.
Men i mitt liv, här inne i mitt huvud är allt en enda röra.
Min tro blandas hej vilt med politik och allt annat för den delen.

Och om ni undrar vad min tro säger om ett främlingsfientligt parti så kan vi läsa det här från Bibeln tillsammans:

Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egypten. Jag är Herren, er Gud.
Jesaja 19:33

Med det sagt vill jag länka till det här blogginlägget, för det Lina Mattebo skriver är lika sant som jobbigt att läsa.
”Nej, nu är tid för nåd. För tro, hopp och kärlek; inte bara i ord, utan i praktiken. Nu är dags för solidaritet, att protestera mot rasism och empatilöshet. Nu är tid för att dansa fastän hjärtat brister, som Annika Norlin sjunger. Att dansa för att hjärtat blöder. Att låta kärleken vinna över hatet. Att inte låta vår egen rädsla styra så att vi stöter ifrån oss en stor grupp människor.”

Jag är livrädd för att vi ska fortsätta agera som vi redan gjort, att vi ska frysa ut, ignorera och låtsas som att det regnar. Och vad hoppas jag på? Att Sverige ska hitta tillbaka till sina verkliga rötter, ta upp sin dammiga bibel och tillsammans bestämma sig för att vi inte ska låta oss besegras av det onda utan besegra det med det goda. Romarbrevet 12:21

Your Love Is Strong