Älskade läsare, är ni kvar där ute? I sånt fall har jag goda nyheter. Men först måste jag bara berätta lite om en sak.

Hösten 2012 var ju en väldigt konstig tid för mig. Man skulle kunna kalla det den mörkaste tiden i mitt liv hittills. Men är det inte konstigt, att mitt i sådana perioder kan det dyka upp nya saker, insikter, upplevelser och personer. Jag känner inte bara att relationen till  mina vänner fördjupades utan jag fick också helt nya. Johanna och jag började skriva till varandra, fast vi bara hade setts kanske fyra gånger i livet, hon blev som en brevvän och vi skrev nästan varje dag. Vi hörs fortfarande varje dag.

För någon månad sedan skrev hon ungefär ”Linn! Jag har en idé, berättar mer när jag kommer hem!”.Hennes idé var en podcast tillsammans med en tjej som heter Klara. Klara, en såndär filur man har känt till (följt på Pinterest och Twitter osv) men aldrig lärt känna. Kanske har vi hälsat en gång för typ fyra år sedan? Så vi tre började spåna och vet ni? De är så bra?! Första gången vi chattade skrev vi till sent på natten och jag satt och skrattade högt åt ALLT.

Vad ville jag säga med detta? Jo, att det är så fantastiskt med nya vänner och jag är otroligt tacksam att det kom så mycket bra ur höstens sörja. Så, nu till podden. Vi har döpt den till ”Det är vi som är de normala” och förklarar namnet i första avsnittet men ni förstår säkert för ni är ju mina kloka läsare. I den här podden (som kommer släppas en gång varannan vecka) kommer vi prata om hur det är att växa upp som kristen. Ni vet när allt inte är självklart längre och livet inte är svartvitt. Om växtvärk helt enkelt. Om ni gillar mina inlägg när jag är lite extra ärlig och pratar om sådant jag verkligen tycker är viktigt så kommer ni nog gilla podden! Kanske är vi lite flamsiga nu i första avsnittet men ge oss lite tid så kommer vi nog hitta hem!

Vi har en blogg där vi har slängt upp avsnitt ett men jag klistrar in det så ni kan lyssna direkt här med.

Hoppas ni gillar den! Puss på er.

Mmm det är fortfarande tyst här. Vi får se hur det blir helt enkelt.

Men så länge får ni hänga med mig på Instagram och Twitter, jag heter linnlundholm. Och glöm för allt i världen inte min bröllopsblogg Sweet Inspiration som snart fyller ett år. Du kanske inte är intresserad av bröllop (kan ej förstå hur det skulle vara möjligt) men jag kan nästan lova att du kommer hitta lite inspiration ändå. Om du gillar mina moodboards här kommer du gilla den bloggen med!

Det som kan saknas är väl ett forum för mina längre tankar när jag inte bloggar här längre. Men jag kanske håller på att hitta en annan typ av plattform för det. Eller så kommer jag tillbaka hit.

Tills vidare, ta hand om er och Guds frid.

Ett nytt år är en så bra ursäkt.

Jag har köpt en ny almanacka. En Moleskine. Alla sidor är tomma och jag kan fylla dem med nästan vad jag vill. 2013 är mitt år.

Så vem är det jag vill vara?

Jag avslutade det gamla året i en kyrka på landet tillsammans med vänner och familj. Vi var några stycken som sjöng och spelade. Där, någonstans bland tända ljus, ord av hopp och ärliga sånger, där vill jag landa. Jag vill leva i sanningen. Och då måste man också vara sann mot sig själv. Vad vill jag ge tid åt, vad ger energi och vad tar energi?

Vill jag vara en tjej som bloggar? Jag vet inte längre.

Jag tänker januari som en vit månad då det finns tid för förnyelse och frigörelse. Känner inte ni med det här? Man vill tillbaka till rötterna. Bort från all hets, allt skapande av sitt eget varumärke. Jag vill äta gott, samtala, skratta, sjunga, skapa, träna, läsa. Jag begär inget mer men på något sätt är det svårt. Man måste skala av och det är vad januari ska handla om för mig.

Så nu stänger jag av här.

Vi hörs när vi hörs, ta hand om varandra. Jag ber att Gud ska välsigna ert nya år och ge er vad ni drömmer om.

I julklapp gav jag och min bror ett fotoalbum med bilder från Sardinien till mina föräldrar = alla bilder är nu redigerade. Puh. Vi tar ett gäng!

Alltså vattnet. Det var verkligen helt turkost. Amazing.

 

Typ alla bilder jag pinnar ser ut så här nu för tiden. Antar att jag längtar efter äventyr…

Bilder från min board +Life

Ibland råkat man bara hamna på en blogg och måste ta sig igenom HELA arkivet för att allt är så vackert. Ungefär som med denna blogg vid namn Photisserie. Har ingen aning om vad det betyder och bloggen är på tyska men hon verkar bo i Paris. Bilderna är hur som helst underbara!

Som sagt, fantastiska bilder. Titta på alla här!

Idag ska jag från Norrköping upp till Stockholm på en liten business-lunch skulle man nästan kunna kalla det. Haha, nej men det gäller min praktik, jag berättar mer när jag vet mer. Sedan ner till Växjö i några dagar innan det bli jobb i Norrköping igen på fredag. Har invigt juljobbet nu och slår in Gud vet hur många julklappar om dagen på Cervera. Men det är roligt och tiden går fort så jag klagar icke!

I vilket fall, hade velat ha detta på mig idag, får försöka gräva fram något liknande i resväskan…


Härifrån

Jag har ju varit ganska kass på att visa saker ur mitt liv senaste tiden. Vi får ta ett instagram-inlägg på det! Vi börjar någonstans i slutet av november.

Vi fick vårt uppdrag, att bestämma en målgrupp och inreda ett hus åt dem. Här sitter jag med Amanda och Fredrik och hittar på vilka som bor i vårt hus. Som att spela The Sims ungefär, man kan säga att jag var ganska exalterad här.

Jag var hemma i Norrköping i en hel vecka och hann med diverse trevligheter. Som en kvällsfika hos kollektivet. Emil bjöd på bakverk som en tant vid namn Mona-Lisa (ja hennes föräldrar döpte henne till det) i hans kör hade bakat. Hon gillar Emil, som de flesta tanter…

Plugg hemma! (plugg = leta möbler till huset)

Martina och jag var på bio och såg sista delen av Twilight. Vi passade på att vara extra töntiga och tycka att både Edward och Jacob var löjligt heta eftersom vi bestämde att detta var slutet på en era. På riktigt slutet av våra tonår. (Jag kommer för övrigt alltid kunna referera till min tid med Lukas som Twilight-eran, vi blev tillsammans när vi hade sett första filmen och gjorde slut strax innan den sista, haha…)

Catchade up med sköningen Josef över en frukost. Vi brukar göra det typ en gång om året… Kul fakta: vi var jättegulligt kära i varandra när vi var 14! På andra bilden har jag lite kvalitétstid med mig själv, sätter upp mål och drömmer.

Här vet jag inte vad som hände. På den vänstra bilden minns jag att Obama just vunnit valet och då var jag i Växjö, men Mon Amie tillhör ju som känt min mor. Bilderna kanske inte kom i ordning här riktigt…

Inte för att vara jobbigt hurtig men jag har kommit igång med träningen igen och kör två-tre pass i veckan. Mycket styrka. Det är så SKÖNT!? Känner mig redan mycket starkare och piggare. Min lilla kropp behöver muskler!

Lite #veckansnaglar. Kolla den tagen om ni vill titta på mina naglar på Instagram.
Sedan blev det mys i Jönköping hos Natta i två dagar. En sak jag älskar med den här hösten är att människor som funnits i mitt liv tidigare har dykt upp igen och liksom brytt sig. När jag föreslog att jag skulle hälsa på Natta skrev hon ”Ja! När kommer du?? Jag sätter på te och bakar bröd genast!” Sådant uppskattar man ju…

Vi hängde mest i hennes kök. Fatta att välja en av alla de där kopparna??

En helt spontan bild på vårt glöggmys… Och sedan skulle vi båda upp i landet med buss!

Efter Köpenhamn (som jag ev visar bilder från någon gång…) var jag tillbaka i Växjö och nu kör jag på med julen ordentligt! Ingen tid att förlora!

Mitt nya motto och mitt Inrednings-projekt.

Fram med glitterrenen, bästa julpyntet! Och så har jag ett par nya kompisar till jeans, känns stabilt!

Snön kom till Växjö 1 advent. Det var fint. Men sedan snöade det i tre dygn och jag fick klä mig som på bilden ovan och slirar runt med cykeln på Campus.

Mera naglar och en fläta jag hade igår!

Sådär, nu har jag gett er en ordentlig uppdatering, vilken tur, ni hade antagligen dött utan den.

 

Nu blir det visst två filmer på raken här. Jag är helt förälskad i Kinfolk och då äger jag inte ens ett magasin… ÄN. Men nu är deras Holiday-issue på väg hit och som jag längtar. Så länge kan man kika på deras fina blogg, Pinterest eller deras små filmer som hör till varje tidning.

Titta på det här. Ni som blir avskräckta bara av namnet Hillsong, ni också.