Jag vet att det finns de som väntar med julmusik till 1 december. Jag är inte en av dem tydligen… Mitt resonemang är så här: julen är det enda mysiga vi har på vintern, så jag tänker suga ut allt jag kan innan januari! Så här i min lilla lya infann sig julen i början av veckan. Men jag måste fixa en adventsljusstake till i morgon! Annars är det lingonglögg och pepparkakor för hela slanten. Och så musiken då, det var ju det jag skulle prata om.

Min jullista fylls ju på lite varje år så den får ni gärna subscriba på.

En ny låt för i år är förra årets coldplay-hit Christmas Lights framförd av Scala and the Kolacny Brothers. Alltså en körversion! Helt fantastiskt om du frågar mig och jag tyckte den låten gott kunde vara med två gånger på listan. Annars lyssnar jag mycket på She & Him och Sufjan Stevens (varav den senare har en ny julsamling på spotify som jag inte hunnit lyssna in, vilket krävs med hans musik).

Dessutom sitter jag och klinkar på gitarren! Har två julsånger jag snart kan. Man får ju ta saken i egna händer nu när man inte har en gitarrspelande pojkvän längre! Girlpower osv.

Bilder.

Det är en spännande tid i mitt liv nu.

Det känns som att vad som helst kan hända nästan. Jag drömmer mycket om vad som ska komma. Aldrig har det känts så rätt att lyssna på mitt eget hjärta. Vad vill jag?

Men jag försöker leva här och nu också. Utforska livet. I morse gick jag ut i skogen och ställde mig vid ett fält och andades. Det är som att hela min varelse, andre kropp och själ vill öppna armarna och välkomna vad än det är Gud har för mig.

Jag övar mig i tystnad med.
För några veckor sedan predikade jag (jaja det är inte så seriöst som det låter) om tystnad på en ungdomsgudstjänst och nu försöker jag leva som jag lär. Och jag tror jag börjar ana hemligheten som finns i tystnaden. När allt annat skalas av finns bara jag och min skapare kvar. Jag försöker lära mig att höra hans röst och jag tror det går ganska bra.

Jag tror inte på att rusa ifrån sin sorg. Därför är jag tacksam för att jag bor här nu, ett väldigt stilla liv i mörka Småland. Här har jag tid och plats att läka och faktum är att jag mår bra. Jag inbillar mig inte att det är över, jag har fortfarande saker att bearbeta antar jag men i stort mår jag bra. Det är svårt att vara förkrossad när man så tydligt kan känna Guds hand i sin hela tiden, hur han puffar på och lite i taget ger mig glimtar av vad som ska komma. Tänk att få leva i det, varje dag.

Tack Jesus.

Jag håller mig tätt intill dig,
din hand ger mig stöd.
Psalm 63:9 

I helgen har jag varit med min familj i Köpenhamn på lite shopping och julmarknad på Tivoli och sånt. Så här såg jag ut på kvällen när vi skulle ut och äta. I en nyinköpt tröja från en butik som hette Envii.

Alltså va? Jag trodde jag var förberedd men nej jag hade glömt bort exakt hur mysig en frukost är hos Natta. Vaknade idag till detta.

Och nu har hon kilat till jobbet och jag sitter här och skissar. (Fast inte lika effektivt som jag borde.)

När Jesus sa att den som söker ska finna talade han uppenbarligen inte om vinterjackor för jag har sökt med ljus och lykta utan resultat. Det jag vill ha är bara något snygg, varmt som känns nytt. Är det att ha för höga krav?? Och juste, helst inte från HM/Monki/Cheap Monday/Weekday eftersom jag försöker hålla mig borta från dem bäst det går men tanke på att de inte kan sköta sig.

Alla bildkällor här.

Det här fick mig bara att gapa. Tänk om man kunde skriva så.

Obs. Jag är fortfarande en hopplös romantiker. Tro inget annat.

Det är november nu säger de. Och jag tror dem för utanför fönstret har det lagt dig som en grå dimma och kylan är fuktig och letar sig innanför min halsduk. Jag tycker vi låtsas att vi är på Sardinien i stället.

Hatt baby!

Källor 1 2 3 4

(Jag älskar när Pinterest funkar som det ska och man faktiskt kan hitta bildkällorna!?)

Jag har en ny board på Pinterest och känner att den behöver lite uppmärksamhet. Den ser ut ungefär såhär.

Att läsa tidningen, umgås, dricka te, doppa fötterna i en sjö, ja ni vet… Livet.

Jag vet inte varför men det är en jättejobbig tanke att ni kanske tänker att allt är bra nu. Alltså att jag mår bra. Samtidigt vill man inte lämna ut sig själv. Så jag säger bara som så att jag är ledsen och vissa dagar är okej och vissa är inte okej. Framför allt måste jag hitta tillbaka till mig och det tar mycket energi på något sätt. Vad vill jag, vem är jag? Jag har alltid allt planerat och är bäst i världen på att drömma. Men nu är det bara en blank sida jag stirrar på. Ni vet hur det är när man målar, när man väl har kommit igång är det inte svårt att fortsätta, man pillar lite där, lite där. Det svåraste är de första penseldragen. Och det är där jag är nu. Igen.